ÅSIKT

Privatspaningen på FOI måste utredas

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vilken kultur präglar arbetet på Försvarets forskningsinstitut, FOI? Frågan är motiverad efter helgens avslöjande att experter från FOI rest till Irak och letat efter massförstörelsevapen.

Två grava tjänstefel är begångna.

För det första avstod FOI från att informera den svenska regeringen. Ja, faktum är att den avdelningschef som godkände resan inte ens informerade sin egen verksledning.

För det andra fick FOI uppdraget av tv-bolaget WTN. De skrev på ett sekretessavtal som ger WTN ensamrätt på resultaten av deras efterforskningar, och när de kom till Irak utgav sig forskarna för att vara journalister.

En obegriplig hållning

Två vapenexperter på statliga FOI har alltså gått med på att frilansa åt ett kommersiellt tv-bolag, och dessutom lovat sin tillfälliga arbetsgivare – WTN – att inte berätta något om spaningsresultaten för sin egentliga arbetsgivare – den svenska regeringen.

I en kommentar till affären säger Carl B Hamilton, folkpartiets talesman i utrikesfrågor, att frågan om beslutsgången och huruvida regeringen inte informerats om uppdraget är mindre viktigt.

Det är en obegriplig hållning.

Måste bedömas av regeringen

FOI är visserligen en självständig myndighet med ett stort mått av frihet i relationerna till regeringen. Men läget i Irak är extremt politiskt känsligt. Det är möjligt att FOI:s resa var motiverad och rimlig, men som läget ser ut i Irakfrågan måste varje svensk insats i området vara föremål för en samlad utrikespolitisk bedömning.

Efter vad som hittills framkommit hittade experterna bara lösa indicier, men vad hade hänt om de ramlat över ovedersägliga bevis för att Irak nyligen innehaft massförstörelsevapen?

Hade de då ändå avstått från att informera regeringen? Rimligen, eftersom de annars skulle bryta mot sekretessavtalet med WTN.

Absurt är bara förnamnet, och det vore nästan en skandal om de ansvariga på FOI fick behålla jobbet.

Rutinerna måste ses över

Nu måste FOI bryta sekretessen. Resultaten från efterforskningarna i Irak måste självklart komma till regeringens och riksdagens kännedom. Därefter måste en oberoende utredning se över både rutinerna och den informella verkskultur som styr arbetet på FOI. Utredningen måste svara på tre frågor. Hur kan en avdelningschef på FOI få för sig att det är okej för två underhuggare på verket att leka utrikespolitiker? Hur kan samme avdelningschef medvetet undanhålla information för regeringen? Och hur kan någon inbilla sig att det ligger inom ramen för FOI:s uppdrag att sköta privatspaning åt ett kommersiellt tv-bolag?

Det inträffade antyder att det finns en kultur på FOI som inte passar särskilt väl in i ett demokratiskt samhälle.

JB