ÅSIKT

Sydafrikas misslyckande

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I torsdags beslutade regeringen i Sydafrika att acceptera 41 miljoner dollar i gåva från FN. Pengarna ska gå till bromsmediciner mot hiv, bland annat i KwaZulu-Natal-provinsen, där fler än en tredjedel av alla vuxna är hivsmittade.

Det var på tiden, skulle man kunna säga.

FN beslutade redan för över ett år sedan att erbjuda Sydafrika pengarna, men den sydafrikanska regeringens milt sagt märkliga inställning till hiv och aids har fram till nu satt käppar i hjulet.

Inom FN betraktas torsdagens beslut som något av ett genombrott. För första gången kommer Sydafrikas hivsmittade att erbjudas bromsmediciner via det offentliga sjukvårdssystemet. Ändå finns det skäl att vara djupt skeptisk till den sydafrikanska regeringens inställning.

För en vecka sedan inleddes en internationell konferens i Durban om hiv och aids. I sitt inledningstal gav landets hälsominister Manto Tshabalala-Msimang klara besked om att den gamla linjen ligger fast. Det bästa sättet att motverka aidsdöden, sa Tshabalala-Msimang, är att bekämpa fattigdomen och hålla en bra diet. Hon rekommenderade bland annat vitlök och olivolja.

Den internationella konferensen, som bestod av läkare, socialarbetare, frivilligorganisationer och representanter från FN, reagerade med stor vrede. De enades om att fördöma de sydafrikanska aidsinsatserna, där förebyggande åtgärder hela tiden bromsas eller stoppas av myndigheterna.

Huvudkritiken under mötet handlade om hivläkemedlet Nevirapin. Enligt en enig internationell expertkår minskar detta läkemedel risken för att hiv ska spridas från mödrar till deras nyfödda barn. Men nyligen bestämde den sydafrikanska medicinalstyrelsen att läkemedlet inte skulle ges till mödrar och barn förrän man fått nya rön från tillverkaren.

Motstånd mot bromsmediciner framställs ofta som ett resultat av hokus-pokusinfluerade politiker i Afrika. De litar till naturmediciner och besvärjelser trots att modern vetenskap säger något helt annat. Det är delvis en rasistisk mytbild.

Det finns starka inslag av irrationalitet i den sydafrikanska regeringens bedömningar. Men tyvärr styrs nog politiken där som här i första hand av krassa ekonomiska överväganden. Sydafrika har 4,7 miljoner hivsmittade. Flest i världen. Den sydafrikanska staten skulle bli bankrutt om man gav alla dessa den vård som krävs för att hålla aidshotet borta.

Denna krassa verklighetssyn dödar människor. 600 om dagen närmare bestämt.

Och just därför är det så viktigt att omvärlden visar att man är redo att hjälpa till. Pengarna från FN är ett bra exempel som måste följas av fler. Därför är det också nödvändigt att omvärlden fortsätter att kritisera den tröghet, flathet och dumhet som hittills präglat hivpolitiken i Sydafrika.

Njongonkulu Ndungane, anglikansk ärkebiskop i Kapstaden, sammanfattade vreden när han talade på hivkonferensen. Han sa:

– Aidsepidemin har blivit lika allvarlig i världens ögon som apartheid.

Hårdare ord går inte att tänka sig i president Thabo Mbekis Sydafrika.