ÅSIKT

Chefslönerna gröper ur samhällsmoralen

Klyftan mellan arbetar- och chefslöner blir allt vidare. Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg lyfter varje år en lön på 12 miljoner kronor, oräknat eventuell bonus – en lön som arbetarna på till exempel ABB bara kan drömma om.
Foto: BJÖRN LINDAHL/ ULF HÖJER
Klyftan mellan arbetar- och chefslöner blir allt vidare. Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg lyfter varje år en lön på 12 miljoner kronor, oräknat eventuell bonus – en lön som arbetarna på till exempel ABB bara kan drömma om.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De senaste årtiondena har Sverige varit ett utmärkt samhälle för företagsledare. De fem senaste åren har kostnaderna för direktörernas bonus och löner ökat med 70 procent. Samtidigt har lönen för en industriarbetare ökat med 16 procent.

Varför skulle

undersköterskor, lastbilschaufförer eller verkstadsarbetare acceptera måttliga

löneökningar?

Det är några av slutsatserna i en rapport som företaget Nordic Investor Service tagit fram på uppdrag av regeringens förtroendekommission. Kommissionen tillsattes för ett år sedan efter de allt tätare skandalerna kring de högsta chefernas löner, bonus, pensioner och fallskärmar.

Eliten har fått det bättre

LO har tidigare i en rad rapporter pekat på hur samhällseliter i allmänhet, och den ekonomiska eliten i synnerhet, fått det allt bättre. I skriften Näringslivet ökar takten från förra året konstateras att 50 toppchefer år 2000 i genomsnitt tjänade 46 industriarbetarlöner var. Tjugo år tidigare, 1980, var motsvarande siffra något mer än 9 arbetarlöner.

Människor som upplevt hur klyftorna i det svenska samhället växt har med andra ord haft rätt. Medan begrepp som återhållsamhet, ansvarstagande och att leva över sina tillgångar dominerat debatten om vanliga anställdas löner och om den offentliga sektorn har de mest välbeställda kunnat dra ifrån.

Skadar arbetsmarknaden

Näringslivets elitgrupper är små. För enskilda företag kan ersättningar och vinstdelningssystem för den högsta ledningen innebära betydande kostnader. Däremot påverkar direktörslönerna knappast samhällsekonomin direkt.

Men de växande klyftorna gröper ur samhällsmoralen, och det skadar den svenska arbetsmarknaden. Varför skulle undersköterskor, lastbilschaufförer eller verkstadsarbetare acceptera måttliga löneökningar om de samtidigt kan läsa om jättelika bonusersättningar eller guldkantade chefsersättningar?

Lönebildningen är en av de brännande frågorna inför den kommande folkomröstningen om euron. Anders Lindström, chef för Medlingsinstitutet, har varnat för att den svenska löneökningstakten fortfarande ligger över den i de andra euroländerna.

Bättre än luft i lönekuverten

I verkligheten innebär dock ett nej till euron samma starka restriktioner på lönernas utveckling. Stabilitetspaktens villkor och låginflationspolitiken innebär att alltför höga löneökningar omedelbart ska växlas in mot högre räntor och större arbetslöshet.

Allt detta vet arbetsmarknadens parter. Den svåra pedagogiska uppgiften, inte minst för de fackliga organisationerna, är alltså att visa att måttliga reallöneökningar är bättre än luft i lönekuverten.

Det är inte en uppgift som blir enklare av chefernas lönefest.