ÅSIKT

Rapport i valrörelsen från ett torg i Gnesta

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I min barndom var en svensk valrörelse det samma som appellmöten och halvtomma torg. Ett dussin aktivister, tanter från Socialdemokratiska kvinnoförbundet, brukade samlas vid Lidköpings rådhus på lördagarna och och ropa: ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag.”

När jag besöker torget i Gnesta en dag i den svenska folkomröstningskampanjen inser jag att ganska lite har hänt med valrörelserna i Sverige. Talkörerna har tyvärr ersatts av Sven-Ingvars på cd, men annars är principen densamma.

Sjutton Gnestabor har samlats för att lyssna på utrikesminister Anna Lindh. Ytterligare några rusar förbi på väg till jobbet. Andra lyssnar samtidigt som de äter lunch på en uteservering strax intill.

Det borde kanske varit fler, men Gnesta är en pendlarstad och därför tom på folk på dagarna. Och de lokala socialdemokraterna har inte annonserat ut mötet.

Det är några dagar efter att Anna Lindh skrev den kritiserade debattartikeln med Carl-Henric Svanberg där de varnade för att företag kommer att flytta sina investeringar utomlands om det blir nej till EMU. Jag frågar om det var en bra eller dålig idé att skriva artikeln.

– Bra, säger Anna Lindh. Vi ville beskriva vilka långsiktiga risker ett utanförskap innebär. På tio–femton års sikt är det troligt att Sverige förlorar företag och jobb om vi säger nej. Det är viktigt att den aspekten kommer fram.

Lindh håller en kort appell. Hon talar om behovet av samverkan i Europa, och går sedan runt för att svara på frågor. Alla får en del av utrikesministerns tid.

Valrörelsen har börjat på allvar. Nu syns den inte längre bara i medierna. Före torgmötet har Lindh talat för sjuttio personer i en lokal med det lustiga namnet Elektronen. På eftermiddagen ska hon till en gymnasieskola i Katrineholm, sedan till Nyköping för fler

möten.

– Vi har informationsbord utanför Konsum på fredagar och lördagar, säger Jonny Karlsson, som är engagerad i socialdemokraternas ja-kampanj i Gnesta. Vi började för två veckor sedan och de flesta är intresserade. Jag tror att det har börjat svänga. De osäkra lutar åt ja.

Anna Lindh säger ungefär samma sak.

– Jag möter många i den här valrörelsen som säger att de varit tveksamma men nu bestämt sig för att rösta ja.

Kanske är det så. Fast då borde nog opinionsinstituten se över sina rutiner. Där verkar ju nej-sidans övertag fortfarande stabilt.

Anna Lindh får många frågor om ekonomin, just de detaljfrågor hon själv inte pratar så mycket om. Vad händer med priserna? Och löntagarnas rättigheter? Kommer direktörernas löner bli ännu högre om vi går med?

– Jag kommer att säga nej, säger Torgny Nilsson, som lyssnar från en parkbänk vid torget. En kompis till mig var i Finland nyligen och han sa att allt hade blivit väldigt dyrt där efter deras medlemskap.

– Men tänk om vi blir beroende av EMU i alla fall, säger en annan åhörare. Då är det ju lika bra att gå med så vi kan påverka.

Det är vardag i valrörelsen. Två veckor kvar. Och arbetsdagarna är inte sex timmar, varken för ja- eller nej-sidans aktivister.

Jesper Bengtsson