ÅSIKT

Fel budgetförslag i fel tid för fel grupp

Miljöpartiet kräver besparingar på 20–30 miljarder för att genomföra nya reformer. De gröna vill bland annat spara på de äldres tandvård, höja högkostnadsskyddet för både sjukvård och läkemedel och skära i a-kassan. Besparingar som alla slår mot ekonomiskt svaga grupper. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: THOMAS JOHANSSON
Miljöpartiet kräver besparingar på 20–30 miljarder för att genomföra nya reformer. De gröna vill bland annat spara på de äldres tandvård, höja högkostnadsskyddet för både sjukvård och läkemedel och skära i a-kassan. Besparingar som alla slår mot ekonomiskt svaga grupper. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Budgetförhandlingarna mellan regeringen och samarbetspartierna går trögt. Det är inte oväntat. Mer överraskande är miljöpartiets val av förhandlingsstrategi. Den saknar politisk realism.

Sjukförsäkringen är en del av den generella, gemensamt finansierade välfärden. Den är samhällets, statens, ansvar – och bör förbli det.

Budgetsituationen är bister. Utrymmet under budgettaket för nya reformer är närmast obefintligt och det finns heller inte utrymme för skattesänkningar utan att andra skatter höjs. I det läget väljer miljöpartiet att kräva besparingar på 20–30 miljarder för att genomföra nya reformer. De gröna vill bland annat – för att finansiera förbättringar för barnfamiljerna och införa friår för friska personer med jobb, hyggliga inkomster och trygghet i tillvaron – spara på de äldres tandvård, höja högkostnadsskyddet för både sjukvård och läkemedel och skära i a-kassan. Besparingar som alla slår mot ekonomiskt svaga grupper.

Det är uteslutet att regeringen ens skulle förhandla om sådana omprioriteringar. Nya reformer måste tas ur ett växande budgetutrymme. I år är konjunkturen sådan att statsinkomsterna snarare minskar än växer. Det är fel förslag i fel tid för fel grupper.

Vad som krävs i höstbudgeten är framför allt åtgärder för att hejda arbetslösheten och öka tillväxten så att kakan som ska fördelas kan växa. Att som miljöpartiet också vill, spara på arbetsmarknadspolitik och väganslag är definitivt fel signal i dagens konjunktur. Med en växande arbetslöshet bör regeringen tvärtom ge ökade anslag till Ams för att få fler i omskolning, utbildning och åtgärder. Det gäller inte minst invandrarna, vår stora arbetskraftresurs.

Bedrövligt trögt

Med regeringens storstilade planer för väg- och bostadsbyggande går det också bedrövligt trögt. Även här behövs offensiva insatser, inte fler provisorier och uppskjutna investeringar.

En helt central fråga som budgeten måste ge besked om är hur ohälsoproblemen ska hanteras och systemet för sjukersättning se ut. Det är uselt att regeringen inte kunnat presentera en hållbar sjukförsäkring. Velandet mellan löften och olika förslag, där regeringen också gång på gång spelat bollen till arbetsmarknadens parter för att de ska ta hand om den heta potatisen, är hållningslöst och principiellt fel.

Systemskifte

Nu sägs parterna på nytt förhandla om en privat avtalslösning. Men socialförsäkringarna hänger ihop. Om sjukförsäkringen ändras, vad ska då ske med föräldraförsäkringen? Med arbetsskadeförsäkringen? Med förtidspensionen?

Ska det statliga generella sjukförsäkringssystemet privatiseras – också om det sker avtalsvägen – är det ett systemskifte. Det får inte ske som en hafsig nödlösning av en i sig nödvändig kostnadsbesparing i budgeten. Det vore politiskt haveri.

Sjukförsäkringen är en del av den generella, gemensamt finansierade välfärden. Den är samhällets, statens, ansvar – och bör förbli det.

LA