ÅSIKT

Knivhugg mot vår demokrati

SVERIGE I ETT CHOCKTILLSTÅND Poliser vid det område inne på varuhuset NK där utrikesminister Anna Lindh attackerades i går eftermiddag. Attentatet är en tragedi för den drabbade, för hennes familj och vänner, för regeringen, arbetarrörelsen och Sverige.
Foto: JONAS BILBERG och HANNA TELEMAN
SVERIGE I ETT CHOCKTILLSTÅND Poliser vid det område inne på varuhuset NK där utrikesminister Anna Lindh attackerades i går eftermiddag. Attentatet är en tragedi för den drabbade, för hennes familj och vänner, för regeringen, arbetarrörelsen och Sverige.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Onsdag 10 september 2003 knivskars utrikesminister Anna Lindh svårt på varuhuset NK i Stockholm. Attentatet kan inte annat än betraktas som ett mordförsök. Det är ännu för tidigt att slå fast huruvida det också hade politiska motiv. Ett är då säkert, det får konsekvenser för den politiska demokratin.

Säpos bedömning att det inte skulle föreligga något hot mot Anna Lindh framstår som mycket märklig.

– Angreppet på Anna Lindh är ett angrepp på vårt öppna samhälle och över detta känner jag stor bestörtning, sa statsminister Göran Persson vid en hastigt inkallad presskonferens i Rosenbad

i går kväll.

Anna Lindh hör till dem som ägnat dag och natt åt att föra samtal med medborgarna inför den stundande EMU-omröstningen. Hennes schema har varit hårt pressat med torgmöten, debatter och radio- och tv-intervjuer. Hon skulle ha varit med i TV 4:s utfrågning i går kväll och på SVT:s slutdebatt i morgon kväll.

Anna Lindh föredrar samtalet

Mitt i denna politiska verklighet av en ständigt inrutad tillvaro är Lindh också en tvåbarnsmor. Hon unnade sig i går eftermiddag en stunds klädinköp på ett varuhus bortom presskonferenser, tv-kameror och sekundscheman. Då passade gärningsmannen på. Han stack kniven i privatpersonen Anna Lindh likaväl som i utrikesministern Anna Lindh. Därmed försökte han krossa en hörnsten i den svenska folkrörelsedemokratin, där avståndet mellan politiska beslutsfattare och medborgare inte är längre än att man kan heja på en minister på ett torg eller i en rulltrappa på ett varuhus.

Anna Lindh tillhör just de politiker som föredrar samtalet med medborgaren framför det mediala. Att se henne i aktion på torgmöten runtom i landet bekräftar just detta. Hon ägnar tid åt varje fråga, oavsett om det är en ung kille i keps eller en äldre dam med slöja som vill diskutera. I vilket annat land kan medborgarna komma så nära sin utrikesminister?

Efter mordet på Olof Palme kan aldrig en statsminister unna sig en frizon utan livvakter. Statsminister Göran Persson måste bo på en bestämd plats i huvudstaden av säkerhetsskäl. Han har livvaktsskydd dygnet runt.

Nu ställs den berättigade frågan om inte utrikesministern också borde ha det. Säpos bedömning att det inte skulle föreligga något hot mot Anna Lindh framstår som mycket märklig. Det är bara några dagar kvar till omröstningen. EMU-kampanjen väcker heta känslor och debattläget har på sista tiden skruvats upp rejält. Anna Lindh är jasidans främsta förespråkare och därmed naturligtvis extra utsatt.

EMU-kampanjen har varit synnerligen personfixerad. Både ja- och nejsidan har fört fram personer som anses trovärdiga för att vinna röster och motdraget har från båda håll blivit hårda personangrepp, ja rentav smutskastning. Det finns all anledning för de politiska kampanjmakarna att självkritiskt reflektera över den kultur som har skapats i kölvattnet av folkomröstningen. Hetsstämningar kan tyvärr övergå till regelrätt våld. Vi vet ännu inget alls om den gärningsman som utförde knivattentatet mot Anna Lindh. Oavsett om dådet har politiska motiv eller är utfört av en galning kan den underliggande hetsiga stämningen i EMU-debatten visa sig ha spelat roll.

Öppenhetens kultur hotad

Till debatten om säkerhet bör också fogas en diskussion om det politiska klimatet, om det faktum att politik har kommit att bli mer av utstuderat kampanjmakeri än av seriöst samtal. Det är inte bara fler livvakter och bättre poliser som behövs utan också en politisk kultur som främjar idéutbytet och argumentationen, inte de hätska personpåhoppen.

Sverige befinner sig nu i ett liknande chocktillstånd som den svarta februarinatten 1986 då statsminister Olof Palme mördades på en öppen gata i centrala Stockholm.

Vad ska hända med EMU-folkomröstningen? Jasidan har ställt in alla sina arrangemang tills vidare. Nejsidan har gjort detsamma. Hur gör tv-medierna med sina slutdebatter? Det inträffade lägger sordin över hela EMU-kampanjen.

Av större vikt är dock frågan om den politiska demokratins framtid. Hur ska villkoren för våra främsta politiska företrädare bli? Kommer vi att kunna bevara den öppenhetens kultur som är så viktig för demokratin eller kommer rädslans kultur ta över? Vem vågar ta politiska uppdrag i framtiden?

Högt pris för en politisk karriär

Anna Lindh har på senare tid betraktats som en möjlig efterträdare till Göran Persson som partiledare för socialdemokratin. Efter det förfärliga attentatet är det inte längre en självklarhet. Även om hälsan skulle medge det vore det inte märkligt om Lindh tvekar inför en fortsatt politisk karriär. Priset ter sig i dag som väldigt högt.

Det är outsägligt sorgligt.

Nyss hemkommen från EU:s utrikesministermöte i Italien gick Anna Lindh omkring bland marknadsstånd och ivrigt debatterande medborgare på Tensta marknad i lördags. Så kom den politiska demokratin att verka mitt på torget. Jag tänkte för mig själv: Sverige är ändå fantastiskt med sin öppenhet och levande folkrörelsekultur.

Klockan tjugo över fyra i går eftermiddag stack en okänd man kniven i Anna Lindh. När detta skrivs är hennes hälsotillstånd fortfarande ovisst. Knivhuggen mot utrikesministern är en tragedi, en tragedi för den drabbade, för hennes familj och vänner, för regeringen, arbetarrörelsen och Sverige.

Det är en tragedi för den politiska demokratin.

Helle Klein