ÅSIKT

Lär av nederlaget - stärk europapolitiken

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Svenska folket har sagt nej till EMU. Folkomröstningsresultatet är otvetydigt. Valdeltagandet blev glädjande nog högt. Alla partiledare har förbundit sig att följa folkomröstningen. Sverige ställer sig nu utanför euro-projektet. Det är beklagligt, men ett faktum.

Valresultatet visar på det kluvna Sverige som de senaste riksdagsvalen också har uppvisat. Skepsisen mot europaprojektet är störst bland lågavlönade, glesbygdsbor och kvinnor i offentliga sektor - just de grupper som socialdemokratin säger sig företräda.

EU-kommissionären Margot Wallström sade i Svt:s valvaka i går kväll att socialdemokraterna misslyckats med att föra in EU som en naturlig del av den vardagliga svenska politiken. I de frågor där EU visat sig kunna förbättra medborgarnas vardag, exempelvis i miljöfrågorna, finns en stor förståelse för behovet av överstatliga beslut. EMU har dock inte av väljarna uppfattats som något som ger större trygghet och ökar livsmöjligheterna.

Byggt in konflikten

Europafrågan splittrar arbetarrörelsen och i stället för att försöka lösa den internt genom klassiskt folkrörelsearbete som debatter, folkbildning och majoritetsbeslut har man byggt in konflikten genom att hänvisa frågan till olika folkomröstningar. Vid val till EU-parlamentet har listorna varvats med socialdemokratiska ja-sägare och socialdemokratiska nej-sägare. I EMU-kampanjen har affischer med den socialdemokratiska rosen, partiemblemet, sagt ibland nej till EMU och ibland ja. Det är illa för tilltron till det socialdemokratiska partiet och för den parlamentariska demokratin.

Att tro att några månaders kampanjande skulle räcka för att vända den djupa misstron mot europatanken är befängt. Det är nu hög tid att europapolitiken får ingå i det politiska vardagsarbetet och bli en del av samhällspolitiken i stort.

Rejäl revolt mot makten

Valresultatet måste också tolkas som en rejäl revolt mot makten. Frågan är varför revolten kommer nu och inte i det riksdagsval som hölls för ett år sedan? Då fick den sittande socialdemokratiska regeringen förnyat förtroende av väljarna. I går protesterade väljarna.

Det kan ha att göra med svikna vallöften och bråket med LO om buffertfonderna tidigare i våras. Det kan också ha att göra med regeringens interna splittring. Kan näringsministern säga nej är det väl inte så farligt att rösta mot statsministerns ståndpunkt, resonerade nog en del trogna s-väljare.

Kanske beror det också på att folkomröstningen bedömdes gälla en tämligen ofarlig fråga? Det spelar inte så stor roll att proteströsta när statsministern ändå sitter kvar, socialdemokratin styr vidare Sverige tillsammans med miljöpartiet och vänstern och budgeten är redan beslutad. Man har helt enkelt råd att göra uppror.

Det finns dessutom en revanschism bland borgerliga väljare, inte minst bland moderaterna, som riktar sig mot Göran Persson. Moderaterna och även folkpartiet lyckades sämre att mobilisera sina väljare för ett ja den här gången än vid EU-omröstningen 1994. Bland kristdemokratiska väljare vann nej-sidan överlägset Kristdemokraterna är därmed det minst representativa partiet för sina väljare.

Ökat stöd för medlemskapet

Till de få ljuspunkterna i denna folkomröstningskampanj hör det faktum att stödet för själva EU-medlemskapet visat sig bli allt större. I SVT:s vallokalundersökning sade 60 procent att de vill att Sverige ska fortsätta att vara EU-medlem. Nej-partierna har under hela kampanjen tonat ned sin kritik mot EU och till och med använt argumentet att ett nej till EMU skulle vara bra för EU.

Sverige måste fortsätta att vara en stark röst i den europeiska unionen. Det är ännu viktigare nu när vi ställs utanför euro-gemenskapen att ha en tydlig europapolitik. Debatten om den europeiska konstitutionen blir nästa stora EU-fråga. Regeringen måste än mer intensivt driva sakfrågor med europeisk dimension. Redan i regeringsförklaringen på tisdag bör Göran Persson visa en sådan vilja.

Europapolitiken måste ingå i regeringsunderlaget. Det går inte längre att särskilja mellan inrikesfrågor och europafrågor. Regeringens samarbetspartier, vänsterpartiet och miljöpartiet, måste bekänna färg: Vill de att Sverige ska lämna EU eller fortsätta vara en drivande aktör på den europeiska arenan?

De senaste dygnen har varit tunga för svensk socialdemokrati. Göran Persson har visat stort ledarskap i sitt sätt att hantera både mordet på Anna Lindh och JA-sidans förlust i folkomröstningen.

– Det är i såna här stunder man måste ta ansvar, sade Persson i går kväll i TV.

Det gäller nu även för nej-anhängarna att hantera sin valvinst på ett ansvarsfullt sätt. Risken är att den splittring som folkomröstningskampanjen skapat kommer att bestå under lång tid framöver. Partierna är kluvna. Sverige är kluvet. Det är hög tid att försöka få europafrågan till att bli en gemensam angelägenhet för folket och de folkvalda.

Helle Klein