ÅSIKT

Vänsterpartiet kan inte bestämma sig

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag läser och läser, ändå blir jag inte klok på vänsterpartiets förslag till nytt partiprogram. På flera plan ligger det nära socialdemokraternas idéarv. Det erkänner även Mats Einarsson, som lett vänsterpartiets programgrupp. Att döma av det nya programmet står vänsterpartiet i dag strax till höger om socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, som det såg ut i början av 1980-talet. Feminismen är något tydligare markerad. Viljan att förstatliga något svagare. Annars är det ganska likt.

Programmet visar också att den stora ideologiska skillnaden är synen på EU.

Vänsterpartiet verkar inte riktigt kunna bestämma sig. Ska man aktivt kräva ett utträde ur unionen? Ja, säger tre av programkommitténs ledamöter, Ali Esbati, Helena Duroj och Lisa Rasmussen. Nej, skriver partiveteranen Lars Lönnroth. Han vill vara kvar i EU, vänstern måste engagera sig mer i Europa. Kommitténs majoritet skriver: ”Vi respekterar resultatet i folkomröstningen, men har inte skäl att ändra vår principiella ståndpunkt.”

Med andra ord: Nej till EU, men först om opinionen blir mer EU-kritisk.

Partiet vidhåller därmed en linje som riskerar att göra vänstern politiskt impotent i en tid av ökad globalisering och amerikansk överhöghet. Och i det europeiska samarbetet förblir de isolerade. Den grupp partiet tillhör i Europaparlamentet är tydligt för EU. Till och med danska Socialistisk folkeparti, som länge gått på samma EU-negativa linje som sina partikamrater i Sverige, håller på att ändra sig.

I stället trasslar vänsterpartiet in sig i ett

resonemang om hur EU borde se ut för att passa. Det ska vara ett rent mellanstatligt samarbete. Alla beslut ska fattas i enighet

i ministerrådet. De federala strukturerna, främst Europaparlamentet och kommis-

sionen, ska få mindre makt.

Då vill vänsterpartiet vara med, men bara om EU helt och håller anpassar sig efter deras önskemål. Och de ser inte ens det ironiska i att de beskriver ett samarbete som påminner rätt mycket om EG på 1960- och 1970-talen. Innan det politiserades och bestämde sig för att vara något mer än ett frimarknadssamarbete.

Vänsterpartiet har under de senaste 15 åren genomgått en omfattande förändringsprocess. De gamla kraven på snabb omvandling och statligt ägande har strukits ur programmen. Feminismen och det mångkulturella har tillkommit. Ändå lever en del frasradikala märkligheter kvar. Politiskt tveksamt, men ändå rätt charmigt i en tid då andra partiers program blir allt mer utslätade.

Om ägandet i den framtida socialistiska ekonomin skriver man till exempel att: ”Det socialistiska samhället kan innefatta olika gemensamma ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling.”

Det måste vara årets understatement.

Jesper Bengtsson