ÅSIKT

Klarar Tony Blair att förnya sig?

Vad och vem är labour-partiet till för?

Tony Blair har en svår uppförsbacke framför sig när han i morgon åker till Labours partikonferens. Endast 32 procent är nöjda med hans ledarskap. Utredningen om David Kellys självmord har avslöjat många sjaskiga uppgifter.
Foto: ap
Tony Blair har en svår uppförsbacke framför sig när han i morgon åker till Labours partikonferens. Endast 32 procent är nöjda med hans ledarskap. Utredningen om David Kellys självmord har avslöjat många sjaskiga uppgifter.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

27 SEPTEMBER 2003. Den tidiga hösten sammanfattar brittisk politik. Fackföreningsrörelsen och liberalerna har redan just packat samman sina konferenser i Brighton. För en gångs skull fanns samstämmighet. Båda fördömde kraftfullt Blairs krig i Irak, båda uttalade sig för social utjämning och mot planerna på gigantiska avgifter för att studera vid universitet.

Svarta siffror

Politisk höst råder för Tony Blair när han i morgon beger sig till labourkonferensen i Bournemouth. Opinionssiffrorna lyser svart mot honom. Endast 32 procent är nöjda med hans ledarskap. Han är upptagen av propaganda och av att sälja politik, inte av innehållet, menar en överväldigande majoritet.

Den kritiken kan direkt kopplas till den pågående utredningen om vapenexperten David Kellys självmord och regeringens ansvar för tragedin. Utfrågningarna av politiker, tjänstemän och journalister har pågått i någon månad och avslöjar den sjaskighet som också finns i Blairs centrum, Downing Street: ryktesspridning, kontrollbesatthet, politiskt spel också till priset av att människor offras.

Blairs försvagade trovärdighet följer också av de uppenbara osanningar han använde för att vinna ett svagt men dock parlamentariskt stöd för kriget i Irak. Regeringen och underrättelsetjänsten i samarbete vilseledde om Iraks massförstörelsevapen och hot mot omvärlden.

Uppförsbacke för Blair

Få tror att Tony Blairs ledarskap utmanas under kongressen. Blairs svåra uppgift blir snarare att försöka restaurera sitt förtroende och också formulera en politik, som något mer än den tillämpade kristligt liberala vågar knyta an till labours mer traditionella solidaritetsmoral, för övrigt också kristet inspirerad. Driv politiken mer åt vänster, kräver Alan Milburn, en av Blairs närmast betrodda som helt nyligen lämnade regeringen.

Modernisera eller dö, så löd Blairs paroll som nyvald premiärminister. Det är inte modernt att som hans regering kräva 40 000 kronors terminsavgift av universitetsstuderande.

Skrämmande exempel

Få ser det framåtsyftande i att sälja ut offentliga nyttigheter som vård och transporter till den privata marknaden. Järnvägen och elsystemet är redan skrämmande exempel på marknadens misslyckande. Den flexibilitet som labourregeringen låtit härja arbetsmarknaden har medverkat till att göra Storbritannien till Västeuropas mest ojämlika land.

Några viktiga spår av förnyelse finns. Regeringspolitiken har med viss framgång inriktats på att minska antalet fattiga barn. Det ekonomiska stödet till vård och utbildning har ökat. De privata företagens superexploatering inom tjänstesektorn ska hejdas. Minimilönen reducerar till en del antalet arbetande fattiga.

Den sortens reformpolitik måste fortsätta om Tony Blair och hans regering ska återvinna förtroendet. Han måste helt enkelt svara på den grundläggande frågan: Vad och vem är labourpartiet till för?

OS