ÅSIKT

Kan skogs-krisen väcka engagemang för miljön?

LEDARE

Göran Perssons regeringsdeklaration om miljön var inte alls pjåkig: klimatpolitiken stärks, vindkraften byggs ut, Östersjön renas och farliga kemikalier saneras.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Problemet är bara att vi hört det så många gånger förut. Att takten i den ekologiska omställningen är så låg. Och att stats- och miljöministrarnas löften mosas så lätt av finansens statsråd och tjänstemän.

Ett annat bekymmer är den obefintliga mediedebatten om hållbar utveckling. Trots att det finns så mycket spännande att diskutera. Alltför få opinionsbildare och ekonomer inser exempelvis att miljödriven teknik har en större tillväxt- och affärspotential än vad IT-branschen någonsin kommer att få. Att företag och nationer som går i fronten för energieffektiva varor och tjänster har en unik chans att gifta ihop ekonomi och ekologi och tjäna stora pengar.

Därför har heller ingen journalist eller ledarskribent uppmärksammat att regeringen nu ska inrätta ett särskilt centrum för en sådan grön näringslivsutveckling och miljöteknikexport. Ett utmärkt initiativ, som jag häromdagen diskuterade med ivriga entreprenörer på Borås högskola.

Men kanske måste miljö- och hållbarhetsdiskussionen utgå från en tydligare frågeställning för att bli riktigt konkret? Torskkris, oljehaveri, cancerhot?

Skogens hälsa har med jämna mellanrum satt sinnena i brand. För tjugo år sen då tusentals människor ockuperade kalhyggen i protest mot hormoslyret. För tio år sen när försurningen tycktes ta död på Nordeuropas barrträd.

Förra veckan kom ett nytt larm: skogen i Sverige räcker inte till för allt vi vill få ut av den: virke, pappersmassa, energiråvaror – och artrika, natursköna miljöer för rekreation. För att kunna infria riksdagens miljömål om hållbart skogsbruk bör vi det närmaste decenniet avverka maximalt 85 miljoner kubikmeter per år. Siffran för 2002 var 83,5 miljoner kubikmeter, men det verkliga behovet drygt 90. Mellanskillnaden täcks med en växande import från Ryssland och de baltiska länderna. På sikt en orimlig situation.

Det här är inte bara en pikant detalj för näringen själv att hantera. Det bör engagera oss alla. Sverige är Europas skogrikaste nation, skogen vårt gröna guld, vår största inkomstkälla för välfärden. En förnybar kretsloppsresurs som hjälper oss att minska Sveriges påverkan på jordens klimat. En miljö för tätortsnära, avstressande friluftsliv och upplevelser.

Men varför skogsbrist – nu? Svaret är att betydande arealer inte fått den skötsel som krävs.

Somliga markägare bryter mot lagen om att kalhyggen ska återbeskogas inom tre år. Nya plantor har satts på bara 125 000 hektar mark, medan behovet, enligt Skogs- och träfacket, är 700 000 hektar. En miljon hektar ungskog måste snarast röjas, enbart i Västra Götalands län en yta motsvarande 120 000 fotbollsplaner.

I tider av börsyra och klippekonomi måste skogsbruket förbli en främmande fågel. Investera i dag, låta folk om hundra år skörda vinsten. Men kanske har kortsiktigheten smugit sig in också här? Dags för debatt och en översyn av skogspolitiken!