ÅSIKT

EU är större än fritidsfisket

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Något är på väg att hända i miljöpartiet. Något stort.

Det handlar om partiets inställning till EU.

För en månad sedan publicerade 60 miljöpartister en debattartikel som sa att partiet borde slopa kravet på EU-utträde. ”Vi är övertygade om att vi gröna kan spela en konstruktiv och viktig roll i Europa tillsammans med våra systerpartier”, skrev de bland annat (DN 3/10). Bland dem som undertecknade artikeln märktes ledande namn som Inger Schörling, Claes Roxbergh och Paolo Silva.

Argumenten liknade dem som redan i somras hördes från Socialistisk folkeparti i Danmark. Ett stenhårt motstånd mot EU vänds till ljus optimism. Det går att förändra verkligheten med politiska metoder, även i Europa.

I går var det dags för steg två i den stora förnyelseprocessen. De båda partisekreterarna Lars Stjernkvist (s) och Håkan Wåhlstedt (mp) aviserade ett fördjupat samarbete partierna emellan. Nu ska även EU-frågorna ingå i förhandlingarna.

Det är verkligen på tiden. För båda partierna.

Ända sedan det röd-gröna samarbetet, så vanligt över hela Europa, inleddes i samband med valet 1998 har regeringen med Göran Persson i spetsen hävdat att EU-frågorna ska lämnas utanför.

Det har varit bekvämt även för miljö- och vänsterpartierna.

På det viset har de sluppit förklara för sina väljare hur de kan samarbeta med regeringen om politiken i en union de egentligen inte vill vara med i.

Det har varit en olycklig ordning.

Partitaktiskt begriplig, men olycklig.

Den har bidragit till att marginalisera EU i svensk politisk debatt. Den har gett intrycket att världens mest omfattande mellan- och överstatliga samarbete går att behandla som vilket politikområde som helst. Som om EU skulle vara jämförbart med andra lätt avgränsbara frågor, som veterinärväsendet, fritidsfisket eller rennäringspolitiken.

I dag vet vi att det inte är så.

EU är inget ”sakområde”. Det är en politisk arena, och i en allt mer internationaliserad värld är det omöjligt att skapa vattentäta skott mellan de olika nivåerna.

Det Europas stater kommer överens om i Bryssel griper in på snart sagt varje nationellt politiskt område. Lars Stjernqvist och Håkan Wåhlstedt lyfter själva fram miljön, regionalpolitiken, jordbruket, folkhälsan och sysselsättningen.

Där, menar de, kan partierna hitta gemensamma utgångspunkter för ett fördjupat samarbete.

Miljöpartiet är på väg att ge upp sitt krav på utträde och närmar sig därmed sina partikamrater i Europa, där de gröna tillsammans med vänsterpartierna tillhör de mest entusiastiska EU-anhängarna. Det öppnar i sin tur för en mer spännande och oförutsägbar nationell politisk debatt.

Nu väntar vi bara på att det svenska vänsterpartiet ska komma till samma insikt.

Jesper Bengtsson