ÅSIKT

Leksaks- katalogerna gör mig förbannad

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Snart är julen här. Jag vet, för i brevlådan där hemma har det rasat in ett halvt dussin kataloger från leksaksindustrin. Det är något som vi med småbarn drabbas av varje år vid den här tiden. Alla de stora leksakskedjorna vill att barnen ska falla för just deras produkter. Uppfinningsrikedomen är enorm – lastbilar i plast, söta babydockor och karaokemaskiner med rosa mikrofoner. Personalen på dagis berättar att barnen just nu ratar både Nalle Puh-böckerna och sagan om Pippi Långstrump framför dessa färgglada och smart utformade produktkataloger.

Själv blir jag bara förbannad när jag tittar i dem.

Inte för att de är så kommersiella. Det kan jag stå ut med. Där har vi som föräldrar trots allt en viss makt. Min tvååriga dotter kan säga "vill ha den" hur många gånger som helst, när det kommer till kritan är det ändå vi föräldrar som sitter på pengarna.

Det som stör mig är att katalogerna är så extremt könsstereotypa.

Och då menar jag verkligen extremt.

De yngsta flickorna i katalogen matar dockor med låtsasvälling, kramar gosiga björnar och klär sig i piffiga rosa kläder. De lite äldre sminkar sig och sjunger karaoke framför en spegel. I bästa fall spelar de piano eller målar. Det är uppenbarligen en accepterad sfär för båda könen. Men mer aktiva än så blir inte flickorna i leksaksindustrins paradis.

Pojkarna leker med lastbilar, truckar och lyftkranar. De bygger med lego och klär ut sig till cowboys eller tuffa poliser.

Flickornas dockor heter Barbie och Cindy. Pojkarnas heter Action Man och Byggare Bob. Kan det bli mer äckligt konservativt än så? Som förälder väljer man delvis vilka leksaker ens barn ska leka med. Men det är omöjligt att värja sig mot bilderna. Könsrollerna äter sig in i våra barns liv, vad vi än tycker om den saken.

Bland andra föräldrar möter jag ganska ofta uppfattningen att barnens val av leksaker är genetiskt betingat. En del av vår natur.

Men hur skulle det kunna vara det?

Temperament kan vara medfött. Det går jag med på. Men att pojkar leker med traktorer? Knappast. För i så fall skulle ju alla pojkar som inte leker med traktorer och alla flickor som inte självmant klär sig i rosa vara genetiska misstag. Jag tror mer på miljöfaktorerna. Redan på BB talar de vuxna på ett sätt till pojkar och på ett annat till flickor. De första presenterna är könsbundna, liksom valet av kläder och pekböcker.

Inget av detta vore någon stor sak, om det inte vore för att könsrollerna sedan reproduceras genom hela vår uppväxt och vårt vuxenliv. Ingen som läst en leksakskatalog inför julen kan någonsin bli förvånad över att pojkar redan i tre-fyraårsåldern är bättre än flickorna på att ta plats i en grupp. Mer utagerande. Mer aktiva. Jag önskar att samhällets könsorättvisor hade en mer komplicerad grund, men jag blir allt mer övertygad om att det är så enkelt.

Man kan lära sig mycket av en leksakskatalog.

Jesper Bengtsson