ÅSIKT

Pinsamt för H&M i USA

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En bekant till mig jobbade en gång i en butik som sålde datorer på Manhattan, New York. En morgon var det storm på vägen till jobbet. Regnet öste ner och bussarna gick inte som de skulle. När han kom till sin arbetsplats tjugo minuter för sent blev han inkallad till chefen, som sa: "Det är inte acceptabelt att komma för sent. Du är sparkad!"

I Sverige hade det varit omöjligt för en arbetsgivare att bete sig så. Här finns det kollektivavtal och arbetsrättsliga regler som talar om hur en anställd ska sägas upp.

I USA är rättslösheten snarare regel än undantag, särskilt i den lågbetalda handeln.

Därför känns det extra märkligt för att inte säga pinsamt att det är just ett svenskt företag, klädjätten H&M, som under den senaste tiden blivit själva symbolen för det antifackliga USA.

Sedan i somras har 200 anställda vid H&M:s lager utanför New York krävt att få organisera sig i fackförbundet Unite. Men företaget motarbetar Unite och hittar sina argument i landets antifackliga lagstiftning.

För att få förhandlingsrätt med en arbetsgivare måste facket godkännas av National Labours Relations Board, NLRB, en federal myndighet. Därefter måste den fackliga organisationen få 30 procent av de anställda att skriva under på att de vill vara med i facket. I nästa steg måste NLRB genomföra en sluten omröstning där över hälften måste säga ja.

Om fler än 70 procent säger nej i första omgången och över hälften i andra har företaget alltså rätt att förbjuda all facklig verksamhet. Processen är komplicerad och långdragen.

Organisationsfrihet? Knappast.

Unite tillhör de fyra-fem amerikanska fackförbund som under de senaste åren genomgått ett slags kulturrevolution. De har blivit aktivistiska och uppfinningsrika, och därmed också framgångsrika. Unite har bland annat funnits med som drivande kraft bakom demonstrationerna i Seattle och studentrörelsen mot "sweatshops".

I fallet med H&M hävdar man bland annat att företaget sparkar anställda som försökt övertala sina kollegor att engagera sig fackligt. Ett exempel är Kevin Sanders, som i början av november fick sparken från den fashionabla H&M-butiken på Fifth Avenue. Butiksledningen hävdade att orsaken var att Sanders kommit för sent till jobbet (!). Unite hävdar att den verkliga orsaken var Sanders aktivism.

Men nu verkar H&M backa. Unite hotar med att organisera en köpbojkott och har bland annat fått stöd i sin kamp av senator Hillary Clinton. När förbundets ordförande Bruce Raynor var i Sverige tidigare i veckan gav ledningen för H&M ett halvt löfte om att gå dem till mötes. Men bara till hälften. Möjligen blir det lite enklare att driva igenom en omröstning. Möjligen får Unite rätt att komma in på arbetsplatserna för att informera om facket.

Det räcker inte. H&M, som på svensk mark inte har några problem att teckna kollektivavtal och förhandla med facket, borde skämmas. Deras argument är att man bara följer reglerna.

Inget, förutom deras egen moral, hindrar dem från att sluta ett frivilligt avtal med Unite.

Jesper Bengtsson