ÅSIKT

Längtar du bort, Göran Persson?

I sin förtjusning över att ha letat fram unga, kapabla politiker äventyrar Persson solidariteten.

Statsministern har ingen rätt att rekommendera efterträdarkandidater.
Foto: ULF HÖJER
Statsministern har ingen rätt att rekommendera efterträdarkandidater.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Göran Persson har gjort till vana att öppet spekulera om möjliga politiska vägval, om tänkbara politiska samarbetspartners och sammansättningen av sin regering. Numera prövar han också helt öppet tidpunkten för sin avgång och kvaliteten hos de kandidater som han personligen föredrar. Hans förhållningssätt är alldeles nytt för socialdemokratin.

De få gånger partiledaren har avgått under sin livstid har processen alltid underkastats strikta demokratiska och stadgemässiga regler. Tage Erlander anmälde i god tid att han skulle avgå efter valet 1968. Ingvar Carlsson följde partistadgan till dess yttersta gränser när han avgick. Partiet fick bortåt ett halvår på sig att pröva efterträdare. Han var ytterst noga med att inte rekommendera efterträdare eller ens diskutera sannolika namn.

Göran Persson väljer en annan väg, mer anpassad till mediala behov behov än till partidemokratins.

Han prövar olika möjligheter: avgå 2005 eller möjligen 2006, kanske ännu senare.

En partiledare, tillika statsminister, förlorar en stor del av sin auktoritet genom att demonstrativt avisera sin avgång. Han riskerar att uppfattas som mer angelägen om att blicka tillbaka än att inspirera till förnyelse och handlingsförmåga.

Hans uttalande drar också i gång spekulationer och konflikter om de kandidater som kan bli aktuella som efterträdare. I ett antal aktuella intervjuer namnger Persson något halvdussin statsråd som, enligt honom, håller måttet. Roligt för de omnämnda men naturligtvis demoraliserande för de ministrar som betygsätts som mindre dugande. I sin förtjusning över att ha letat fram unga, kapabla politiker äventyrar Persson solidariteten inom regeringen.

Göran Persson har numera en stark och dominerande ställning som partiledare. Den positionen ger honom dock inte rätten att rekommendera efterträdarkandidater. Partiet har inget behov av en kungamakare.

Partidemokrati måste gälla.

Margot Wallströms namn finns inte med i Göran Perssons katalog över möjliga efterträdare. En onödig demonstration och en grov vink till dem som uppfattat Persson och Wallström som politiska motståndare. Margot Wallström kom in i regeringen redan 1988, hennes folkliga förankring är stark och hon har varit framgångsrik som EU-kommissionär. Få kan på allvar betrakta henne som mindre kvalificerad än flera av de oerfarna ministrar Persson låter paradera som sina utvalda favoriter.

Göran Persson säger, med all rätt, att han stått i politikens absoluta centrum i ett decennium. Hans framgångar är betydande. Den sönderfallande ekonomin sanerades under hans ledarskap. Socialdemokratin återvann i val sin ledande roll. Han har byggt en tämligen stabil regering med stöd från vänster- och miljöpartierna. Sin privata lycka demonstrerar Persson med skinande glädje.

Han kan, om han vill, med gott samvete dra sig tillbaka som statsminister.

Frågan om sin efterträdare bör han överlämna till socialdemokratins medlemmar.

OS