ÅSIKT

Julens budskap är en hyllning till människan

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Julbudskapet behövs i en tid när avhumanisering och människoförakt härskar i den nya världsordningen. Foto: LARS ROSENGREN

Martin Luther kämpade mot ockrarnas girighet på 1500-talet. Foto: PRESSENS BILD/DPA

Teologen Dietrich Bonhoeffer dog i kampen mot Hitler. Foto: SCANPIX
Julbudskapet behövs i en tid när avhumanisering och människoförakt härskar i den nya världsordningen. Foto: LARS ROSENGREN
Martin Luther kämpade mot ockrarnas girighet på 1500-talet. Foto: PRESSENS BILD/DPA
Teologen Dietrich Bonhoeffer dog i kampen mot Hitler. Foto: SCANPIX

I december 1938 predikar den tyske teologen Rudolf Bultmann om rättfärdighet och orättfärdighet. Det är en dramatisk tid. Under sommaren hade Hitler ockuperat Tjeckoslovakien. Nyligen hade de första judepogromerna börjat på den så kallade kristallnatten.

Bultmann hörde till de intellektuella tyskar som tog avstånd från Hitlers politik. Han hjälpte sina judiska vänner när förföljelserna började. Han bekämpade dock aldrig Hitler politiskt.

Vad sade han då i sin decemberpredikan om de gångna månadernas grymhet? Jo, han deklarerade att de kristna vet ”att vid varje upprättande av en världslig ordning, inom ett folk eller mellan folk, så blir människor utsatta för våld. Den enes välgång köpes med den andres lidande. Det är en gång för alla världens oföränderliga gång.”

De i församlingen som hade upprörts av Hitlers illdåd blev lugnade. Det fanns ju inget att göra. Det var visserligen orättfärdigt, men alla samhällen är orättfärdiga, löd prästens budskap.

Känsla av maktlöshet

Bultmann var på intet sätt nazist men ändå blev hans predikan ett stöd för Hitler. Hans predikan betecknade människans kapitulation. ”Vi kan inte göra något” – och så avrättades sex miljoner människor i ett av Europas främsta kulturländer. Det var inte brist på kunskap och insikt utan brist på empati och en känsla av maktlöshet som fick människor att bli passiva betraktare av historiens värsta brott. De trodde sig om att vara maktlösa och kapitulerade frivilligt.

Också i dagens samhälle sprids känslan av maktlöshet. Samhället är mitt uppe i en betydande omvandling, där gamla sanningar inte längre ser ut att hålla. Förändringarna går snabbt. Det är svårt att hänga med och greppa tillvaron. Vad ska jag tro på? Vem kan jag lita på?

Skandaler i näringsliv och politik spär på misstron mot beslutsfattarna. Motsättningarna mellan ”vi” och ”dem” hårdnar i ett alltmer otryggt samhälle. Segregationen skär djupa sår i samhällsgemenskapen. I vanmaktens och misstrons klimat gror lydnaden. Ropen efter de starka ledarna och de enkla sanningarna hörs runtom i ett Europa där främlingsfientligheten marscherar oblygt in i parlamenten.

När känslan av maktlöshet sprider sig hotas människovärdet.

Juldagens tema handlar om Jesu födelse. Gud blir människa. Det är en hyllning till det mänskliga – till människoblivandet.

Det är ett budskap som behövs i en tid när avhumanisering och människoförakt härskar i kriget mot terrorismen, i supermaktens nya världsordning, i extremism och fundamentalism men också i ett välfärdssamhälle som krackelerar där antalet hemlösa stiger, där människor inte får arbete på grund av utländskt klingande efternamn eller klyftorna mellan dem som har och inte har ökar.

Utanförskapet kränker i djupaste mening människovärdet. Ansiktslösheten gör människan till offer och undersåte. Att äga människovärde är att vara fri och ansvarig. Förutsättningen är att jag blir sedd och respekterad för den jag är. Människa blir jag i gemenskap med andra.

En annan tysk teolog, Dietrich Bonhoeffer, vågade ta upp kampen mot Hitler. Han fängslades och avrättades i ett koncentrationsläger. Inifrån fängelset skrev han fantastiska betraktelser över vad det är att vara människa och lärjunge. Bland annat skrev han om begreppet frihet.

Idé om gemenskap

”I Bibelns språk är frihet inget som en människa har för sig själv utan något som hon har för andra ––– Frihet är inte en ägodel ... utan en relation och inget annat ... Att vara fri är att vara fri för andra, för den andre har bundit mig vid sig. Bara i relation med den andre är jag fri”, skrev Bonhoeffer.

Idén om solidaritet är en idé om gemenskap. Där beroendet bygger på ömsesidighet. Över- och underordning liksom girighetens egoism trasar däremot sönder samhällsgemenskapen. Det om något förstod reformatorn Martin Luther.

Våren 1539 drabbades Martin Luthers hemstad Wittenberg av missväxt. Priserna på spannmål steg. Många handlare började lagra spannmål i väntan på att priset skulle stiga ytterligare. Priserna sköt brant i höjden. Kapitalisterna tjänade bra med pengar. För Wittenbergs arbetare blev det dock katastrof. De tvingades låna pengar för att kunna köpa bröd. När behovet av lån ökade steg räntan.

Vidta åtgärder

Luther vände sig till stadens ledning med uppmaningen att den skulle vidta åtgärder mot hungersnöden, spekulationerna och ockret. Han kritiserade bankirhuset Fugger – dåtidens Wallenbergare. Makten brydde sig dock inte. Då skrev Luther en förmaning till prästerna att predika mot ockret. Den är ett oerhört fränt angrepp mot de giriga.

”En ockrare mördar aktivt. Ty det är inte bara så att han låter bli att hjälpa den hungrige. Han till och med rycker brödsmulorna ur den svältandes mun, det bröd som Gud och fromma människor gett den hungrige till hans livs uppehälle. Ockraren bryr sig inte om att hela världen dör av svält bara han får sina pengar”, skrev Luther.

Måtte budskapet om människoblivandet lyckas tränga fram genom julkommersens förtingligande av tillvaron.

Så kan humanismens credo överrösta inskränkthetens och människoföraktets kör: Människa res dig, du är inte maktlös! Älska din nästa såsom du älskar dig själv. Vi är till för varandra.

HK