ÅSIKT

”Nästa år blir bättre”

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
2003 var ett tungt år för Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström. Mordet på hennes vän Anna Lindh, splittringen inom EU i Irakfrågan och Sveriges EMU-nej. Men snart är det nytt år.
2003 var ett tungt år för Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström. Mordet på hennes vän Anna Lindh, splittringen inom EU i Irakfrågan och Sveriges EMU-nej. Men snart är det nytt år.

Här kommer årets understatement: 2003 blev inget lyckat år för EU.

Sammanbrottet den 13 december i förhandlingarna om unionens nya konstitution blev bara en sista bekräftelse på den saken. Maskineriet hackar och under höstens italienska ordförandeskap hackade det bedrövligt.

Ändå började det bra, rentav lysande.

2003 var året då EU skulle ta de slutgiltiga stegen mot en utvidgad union, och arbetet i det så kallade framtidskonventet gick som tåget. Ett förslag till ny grundlag skulle vara färdigt till sommaren.

Ett större och mer öppet EU fanns därmed inom räckhåll.

Men redan i början av året uppstod problem.

Först splittrades unionen av Irakkriget. Åratal av slit med utrikes- och säkerhetspolitiken raserades så fort samordningen ställdes inför en konkret kris.

EU förlorade tillfälligt sin röst i världen.

En vilja till utanförskap

Sedan röstade svenska folket nej till EMU. Beslutet skakade inte om EMU-projektet, men det blev tydligt att euron inte inom överskådlig framtid kommer att omfatta hela Europa. För svensk del markerade det en vilja till utanförskap, och därmed minskad makt, i en union som är på väg att bli allt mer integrerad.

Därefter stod det klart att både Tyskland och Frankrike struntar i de regler unionens medlemmar kommit överens om i den så kallade stabilitetspakten. Och den 13 december kom alltså sammanbrottet i förhandlingarna om EU:s nya konstitution.

– Det var ett fiasko, men ingen katastrof, sammanfattar Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström när jag träffar henne i Bryssel strax före jul. Det italienska ordförandeskapet hade helt enkelt för bråttom, och allt talar nu för att medlemsländerna i ett något lugnare tempo kommer att enas om en ny konstitution under 2004.

Förtroendet fick sig en törn

Margot Wallström menar att problemen snarare handlar om att förtroendet för unionen fick sig ännu en törn vid toppmötet. En konstitution är en sorts spegel av unionens värderingar. Den berättar om våra gemensamma visioner. Oenigheten på toppmötet gjorde den visionen mer diffus, just som den var på väg att bli tydlig.

– Dessutom förlorar EU nu en del av den demokratiska energi som präglade konventets arbete, säger hon. Även om själva konventet var ganska centralstyrt så arbetade man öppet. Så fort ett nytt förslag kom upp på bordet gick man ut till medlemsländerna för att inhämta synpunkter. Vi fick en europeisk debatt om vår gemensamma framtid. Nu visar flera opinionsmätningar att medborgarnas tilltro till EU minskar. Jag tror att det hänger samman med den uppgivna stämning som präglade EU under hösten.

Margot Wallström resonerar på samma sätt kring stabilitetspakten. Reglerna slår fast att budgetunderskotten i medlemsstaterna inte får överskrida 3 procent. Pakten överlever, spår Wallström, även om reglerna kommer att skrivas om för att bättre passa de ekonomiska realiteterna. Problemet är att tilltron till EMU har minskat på grund av det sätt på vilket frågan hanterades.

– Jag brukar säga att EU är lite som att dansa tango. Först tar man ett steg bakåt och sedan två framåt.

Wallström betonar att kommissionens praktiska arbete inte behöver bli lidande av höstens kriser.

– Kommissionen har en dagordning att följa, inte minst när det gäller utvidgningen, och det kan göras även om inte den nya konstitutionen finns på plats.

– Däremot finns det en risk att vi nu får ett tvåfarts-EU. Att Tyskland och Frankrike bestämmer sig för att gå vidare på egen hand inom en rad områden. Då riskerar vi att få ett A- och ett B-lag inom unionen.

Dags för nya stater

I maj 2004 växer unionen formellt med tio stater. Det blir tveklöst nästa års stora fråga inom EU, jämte de avslutande förhandlingarna om konstitutionen.

– Tack och lov har ingen skyllt den senaste tidens problem på ansökarländerna eller utvidningsprocessen, säger Margot Wallström. Men det beror nog delvis på att ansökarländerna själva är så optimistiska inför EU-samarbetet. Om det blir ett tvåfarts-EU är jag till exempel rätt säker på att flera av dem kommer att vilja vara med i den främsta gruppen. De vill inte hamna på efterkälken. De har gått med i EU för att de vill vara med på allvar.

Ända sedan Margot Wallström blev miljökommissionär 1999 har utvidgningsfrågorna stått överst på unionens dagordning, och miljön är ett av de områden där ansökarländerna haft svårast att nå upp till EU:s normer.

Finns det inte en risk att det blir en backlash för miljöpolitiken när dessa länder blir fullvärdiga medlemmar?

– Det tror jag inte. De har gjort stora ansträngningar för att leva upp

till EU:s krav, och det arbetet upphör inte för att de blir medlemmar, snarare tvärtom. Nu får de ju tillgång

till EU:s strukturfonder och andra stöd.

– Jag talade med en företrädare för den tjeckiska regeringen nyligen, och han betonade att Tjeckien haft stor ekonomisk nytta av de miljöåtgärder man vidtagit för att komma med i EU. För dem har en renare miljö blivit en konkurrensfördel, ett sätt att locka företag och investeringar. Och den insikten sprider sig nu till flera ansökarländer.

Ett tungt år

För Margot Wallströms egen del var 2003 ett tungt år. Alla kriser inom EU överskuggades naturligtvis av mordet på Anna Lindh, en av hennes bästa vänner. Margot Walllström är djupt märkt av tragedin, och sänker rösten när hon talar om den.

– Det känns fortfarande alldeles overkligt. Anna lämnade ett stort tomrum efter sig, både för oss som kände henne och för socialdemokratin.

Sedan tittar hon upp, och blicken blir nästan beslutsam.

– 2004 blir ett bättre år, säger hon. Det måste det bli.

Jesper Bengtsson