ÅSIKT

Arvet efter Anna

”I Mellanöstern har EU inte klarat freden, men hade det inte varit för EU hade man inte ens haft någon palestinsk myndighet kvar”

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Året lider mot sitt slut. Sällan har väl ett politiskt år känts så tungt som 2003. Den krigiska vintern och våren med en supermakt som i trots mot FN och folkrätten gick in i Irak förmörkade nyhetshimlen. Ljuspunkten var den starka folkliga opinionen mot kriget. Jag glömmer aldrig massdemonstrationen på Norra Bantorget där 50 000 medborgare ifrågasatte USA:s självpåtagna roll som världspolis. Miljontals människor runt om i världen protesterade. Äntligen tycktes fredsrörelsen vakna upp ur sin slummer.

Mordet på utrikesminister Anna Lindh gjorde höstmörkret nästan outhärdligt. Sorgen och saknaden efter henne är fortfarande stor. Förhoppningsvis får mordet sin rättsliga lösning nu i januari. Säkerhetspolisens märkliga hotbildsanalyser bör också få konsekvenser för de ansvariga.

Socialdemokratin måste nu trots allt ta sikte mot framtiden. Tillväxtkongressen till våren och sedan EU-parlamentsvalet är två riktpunkter. Den politiska horisonten bör dock ligga längre fram än så. 2000-talets socialdemokrati börjar ta form, dels genom en ny generations politiker i regering, riksdag och inte minst i de socialdemokratiska sidoorganisationerna, dels genom politiska utmaningar som Europa-projektet, globaliseringen och välfärdsstatens omvandling.

Här finns anledning att påminna om det politiska grundtema som Anna Lindh ständigt drev: kampen för människovärdet.

För henne var människan målet och makten medlet.

När hon i somras talade till de unga socialdemokraterna på deras kongress utgjorde detta den röda tråden.

”För mig som SSU:are likaväl som i dag är grundfrågan att man tar det lika människovärdet på allvar, att det inte bara blir något man skriver i högtidliga deklarationer, utan att man hela tiden tänker efter: hur slår det här när det handlar om att ta det lika människovärdet på allvar”, sa Lindh.

Sen gick hon igenom olika områden där politiken måste svara mot tron på det lika människovärdet: utbildning, arbetsliv, sjukvård, integration, miljö och förstås den internationella solidariteten.

Anna Lindh hade en obändig tro på människan, på människans möjligheter att påverka i gemenskap med andra. Hon såg i den europeiska unionen ett nödvändigt politiskt samarbete för att förhindra rovdrift på människor och miljö och för att skapa hållbar utveckling och fred.

I sitt tal till SSU:arna lyfte hon fram miljökommissionären Margot Wallströms kamp för en radikal klimatpolitik och mot farliga kemikalier. Hon pekade också på EU som en politisk motvikt till den enda kvarvarande supermakten USA. EU som konfliktlösare och bekämpare av brott mot mänskliga rättigheter var något som Anna Lindh trodde starkt på. EU:s gemensamma säkerhetspolitik skulle syfta till gemensam krishantering, inte till någon försvarsallians.

”Hade det inte varit för EU hade det blivit krig i Makedonien”, sa hon. Själv bidrog hon om någon till den fredliga utvecklingen i Makedonien.

Hennes kamp för de mänskliga rättigheterna fick henne också att ta ställning för palestinierna mot den israeliska ockupationen. I kongresstalet i somras kritiserade Anna Lindh skarpt den mur som Israel bygger på Västbanken. ”I Mellanöstern har EU inte klarat freden”, sa hon, men tillade att ”hade det inte varit för EU hade man inte ens haft någon palestinsk myndighet kvar”, och så lovade hon att Sverige aktivt skulle medverka till att det blir en palestinsk stat år 2005.

Tomheten efter Anna Lindh är påtaglig i svensk och internationell politik.

Men socialdemokratin har ett ansvar att driva hennes idéer vidare. Låt arvet efter Anna genomsyra 2000-talets socialdemokrati.

HK