ÅSIKT

Befria kungen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kungens försök att släta över klavertrampet i Brunei är pinsamt. Kritikstormen beror på ett missförstånd, säger han. Sultanens personliga kontakter med folket är en sak, mänskliga rättigheter något annat.

Ändå handlade frågan på pressträffen i Brunei just om demokrati. Vår statschef försvarade sultanen i stället för att kritisera bristerna. Det är djupt upprörande.

Tyvärr valde Göran Persson i går att ”inte ifrågasätta” beskrivningen av vad som hänt. Det är en sak att regeringen inte vill ha en öppen konflikt med kungen. Konstitutionella kriser bör undvikas så långt det går. Regeringen kunde ändå ha låtit Carl XVI Gustaf sköta försvaret av sina egna uttalanden.

Vill inte diskutera

Göran Persson ville inte diskutera reformer av statschefens roll. Det är först om det finns ett brett stöd som det blir aktuellt att riva upp 1970-talets kompromiss om grundlagarna, sa statsministern.

Det bör inte utesluta alla förändringar. Den 11 september 2001 satt Sveriges statsledning inlåst på Stockholms slott. Hovet släppte inte in budbärarna om terrordåden i New York till utrikesnämndens möte.

När Aftonbladets ledarsida berättade historien utbröt en debatt om det rimliga i att kungen leder utrikesnämnden.

Frågan ställs nu åter på sin spets. Riksdagsledamöter från flera olika partier kräver en förändring.

De har goda skäl.

Utrikesnämnden kom till för att stärka riksdagens insyn. ”I alla utrikesärenden av större vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden”, heter det. Diskussionerna är hemliga men dokumenteras för eftervärlden. Utrikespolitiken vinner på samråd och bred förankring bland de politiska partierna, är tanken.

Det nuvarande systemet, med kungen som ordförande, leder till det motsatta. I dagens värld fungerar det inte med dåligt ledda möten några få gånger om året, som styrs av kungens almanacka. Påfallande ofta väljer stats- och utrikesministern i stället samråd genom direkta samtal med partiledarna.

Ibland vållar det KU-anmälningar om brott mot de formella reglerna, men kritiken bör snarare riktas mot att utrikesnämnden inte fungerar som avsett.

Kvarleva från svunnen tid

Kungens ordförandeskap är dessutom en kvarleva från en svunnen tid. Det finns en bred enighet om att monarken inte bör delta i det politiska livet. Varför ska han då ha en central roll i utrikespolitiken?

De borgerliga partierna har hittills sagt nej till att diskutera statschefens ställning. Nu öppnar folkpartiledaren Lars Leijonborg för att ta upp kungens roll i utrikespolitiken.

Regeringen bör använda detta tillfälle. En översyn av utrikesnämnden bör ingå i direktiven till den kommande författningsutredningen.

ME