ÅSIKT

Facket måste bli – internationellt

Teckning: Jan Stjernkvist
Teckning: Jan Stjernkvist
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I torsdags fattade styrelsen för Electrolux ett principbeslut om att lägga ner fabriken i Västervik. Det ska visserligen utredas tillsammans med facket, men tolkningen är klar. Fabriken är dödsdömd.

Omkring 530 anställda riskerar sina jobb och orten förlorar sin största privata arbetsgivare. När effekterna för underleverantörer och servicenäringen räknas in kommer Västervik att tappa över 1 000 arbeten.

Det är ingen förlustverksamhet som ska försvinna. Förra året gick fabriken med 164 miljoner kronor i vinst.

– Men det räcker tydligen inte, säger Per Aspeteg, klubbordförande i Metall, på förbundets hemsida.

Pengar att tjäna i Ungern

Electrolux-ledningen anser att det finns ännu mera pengar att tjäna om alla dammsugare tillverkas i en fab-rik i Ungern.

– Konsumenterna i världen är inte längre beredda att betala för produkter tillverkade i Europa eller USA, förklarade koncernchefen Hans Stråberg i torsdags.

Vad han inte sa var att konsumenterna kommer att få betala en höjd aktieutdelning, från 6 kronor per aktie till 6:50. I det fallet räknar uppenbarligen Electrolux styrelse inte med några problem när det gäller betalningsviljan.

Beslutet om att flytta produktionen följer det mönster som blivit allt tydligare på senare år. Produktion i Sverige och Västeuropa betraktas på sin höjd som ett första steg inför en utflyttning till länder med lägre lönekostnader.

När de anställda i Västervik i torsdags morse fick besked om nedläggningsbeslutet stannade produktionen av. Många grät öppet. Vid lunchtid fattade arbetsledningen beslutet att stänga fabriken och ge de anställda ledigt. Det fanns inte förutsättningar att fortsätta produktionen.

”Mitt livs svåraste övervägande”, sa Hans Stråberg som själv kommer från Västervik till Västerviks Tidning efter beslutet.

För hundratals Västerviksbor som satsat sitt arbete och sina liv i företaget väntar ännu svårare beslut, och förutsättningarna har bestämts långt över deras huvuden.

Ska inte konkurrera

Ingen, allra minst den svenska fackföreningsrörelsen, ifrågasätter behovet av omstrukturering av industrin. Svensk textilindustri är i praktiken redan borta, liksom varven. I vissa fall ska vi helt enkelt inte försöka konkurrera.

Frågan är om det gäller fabriken i Västervik. Ska lönsam verksamhet flyttas därför att lönsamheten är ännu högre där lönerna är lägre?

Framför allt visar det som nu är på väg att hända i Västervik varför fackligt arbete inte längre kan vara en fråga för ett enskilt land. Vad direktör Stråberg än tror ligger Ungern i Europa. För företagen är det redan en gemensam marknad. Om de anställdas organisationer ska göra sig gällande måste också facket bli europeiskt.

IP