ÅSIKT

Borgerlig splittring om Nato

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hur skulle en borgerlig regering hålla sams i säkerhetspolitiken?

Moderater och folkpartister pläderade i veckans utrikespolitiska debatt för att Sverige ska gå med i Nato. Kristdemokraterna menade att alliansfriheten är överspelad. Centerpartiet säger däremot nej till Nato och vill ha ett starkt FN. Splittringen är total.

Det finns inget folkligt stöd för att överge dagens säkerhetspolitik, enligt opinionsmätningarna. Nato-vännerna har inte heller några starka argument för en förändring.

Hamilton räknade upp tre skäl

Folkpartiets Carl B Hamilton räknade upp tre skäl i riksdagen.

Vi får större inflytande. Det blir billigare på sikt. Nato behövs för säkerheten kring Östersjön. Moderaternas Gunilla Carlsson upprepade budskapet att Sverige kan påverka bättre som medlem av alliansen.

Inget av skälen håller.

Först inflytandet. Trots kärleken till Nato verkar inte folkpartister och moderater särskilt hemtama i högkvarterens korridorer. Mindre länder i alliansen klagar ofta över den amerikanska dominansen. Om Sverige blev medlem skulle vi bindas till Pentagons utrikespolitik utan något större inflytande. Som alliansfritt land kan vi lättare slåss mot kärnvapenhotet och försvara de mänskliga rättigheterna när USA ”kämpar mot terrorismen”.

Sedan kostnaden. Tror folkpartiet verkligen att ett Nato-medlemskap innebär att hotbilden mot Sverige blir mindre? Antingen förtvinar försvarspakten på sikt – och varför ska vi då vara med? Eller så fortsätter den att vara ett instrument för USA – då ökar risken att Sverige dras in i konflikter. Det måste rimligtvis mötas med ökade försvarsutgifter.

Målar upp ett hot

Slutligen Östersjöområdet. Carl B Hamilton vill att USA och Nato ska försvara de baltiska länderna mot ett eventuellt angrepp. Han målar upp hot i stället för att se möjligheterna till ett alleuropeiskt säkerhetsbygge där även Ryssland ingår. Hur skulle Nato-flaggor i Sverige göra vårt samarbete med Moskva lättare?

Utrikesminister Laila Freivalds var tydlig i sitt försvar för alliansfriheten. Däremot svajade hennes svar på andra punkter. Fortfarande vill inte regeringen medge att förslaget till ny EU-grundlag innebär en dramatisk förändring av svensk säkerhetspolitik. Vilken typ av stöd är regeringen beredd att lova Turkiet och andra blivande EU-länder mot yttre angrepp?

Mycket att klara ut

Tidigare har regeringen krävt att EU ska följa FN-stadgan. Förhoppningsvis var det ett förbiseende att Laila Freivalds inte nämnde det kravet i debatten.

Det finns mycket att klara ut i regeringens säkerhetspolitik. Folkpartiets och moderaternas tävlan i att krama Nato blir inte bättre för det.

ME