ÅSIKT

Den sista dockan föreställer Stalin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vilnius. På torget utanför den stora katedralen i Vilnius köper jag en rysk matrusjkadocka. Den står bland en massa begagnade klockor och uniformsmössor från Sovjetunionen. Jag betalar fem euro. Allt går att köpa i euro i Litauens huvudstad. Även bråten på stadens loppmarknader.

Den första dockan föreställer Rysslands president Putin. Jag skruvar isär Putin och finner en bild av Jeltsin. Sedan väntar en liten Gorbatjov. Färgen har runnit från fläcken på huvudet och ner i ögat på mannen som mer än någon annan symboliserar Sovjetunionens sammanbrott.

Den sista dockan, kärnan i denna hierarki, föreställer Stalin.

Diktatorn. Folkmördaren. Imperialisten.

Det är en rätt bra spegel av hur de flesta litauer ser på Ryssland. Nästan femton år har gått sedan självständigheten, men innerst inne, anser de, är Putin likadan som Stalin.

Få litauer blev därför förvånade när det på hösten 2003 visade sig att landets president, Rolandas Paksas, hade nära relationer med den ryska maffian. Senare framkom det att Paksas även gett den ryska affärsmannen Jurij Borisov ett litauiskt medborgarskap som tack för att denne finansierat presidentens valkampanj.

Under våren kommer Paksas troligen att ställas inför riksrätt.

Skandalerna kring presidenten tycks bekräfta många litauers bild av läget. Ryssland är och förblir ett hot, och det enda sättet att undkomma är att söka sig västerut. Natomedlemskapet var ett första steg. EU:s utvidgning om några veckor blir det andra.

– De festa litauer misstror både ryska politiker och landets egna företrädare, men de har stor tilltro till EU, säger Vladas Gaidys, chef för ett av landets viktigaste opinionsinstitut.

– I folkomröstningen om EU fick ja-sidan 91 procent av rösterna. Många som var emot valde att inte gå och rösta, men det hindrar inte att stödet är mycket starkt. Omkring 70 procent av alla grupper, fattiga som rika, är fortfarande positiva till EU.

Har litauerna allt för stora förhoppningar? undrar jag. Kommer de att bli besvikna när allt inte blir som de tänkt sig?

– Jag tror inte det, säger Vladas Gaidys. De flesta har en realistisk bild av vad det kommer att innebära.

Det stämmer bra med den bild man får när man talar med folk på gatorna i Litauen. På landsbygden vet man att strukturfonderna ger en möjlighet att modernisera lantbruket men man väntar sig inte något himmelrike. I städerna hoppas man på ökad handel och större möjligheter att öka det egna välståndet.

Fast ekonomiskt är Litauen redan på god väg. Förra året var tillväxten 9 procent. Framgångarna syns i stadsbilden. Vilnius växer och moderniseras i en rasande takt. Och ingen jag talar med i Litauen tror på någon massflykt av arbetskraft västerut.

– De som ville flytta har redan gjort det, säger Raimundas Lapata, professor i statskunskap. 200 000 personer flyttade under 1990-talet. När vi kommer med i EU och stabiliserar vår demokrati måste vi istället börja förbereda oss på det motsatta. Många litauer kommer att flytta hem igen.

Vad säger man? Debatten om övergångsregler känns avlägsen i Vilnius.

Jesper Bengtsson