ÅSIKT

Styrkan prövas i de baltiska nätverken

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det hände något märkvärdigt under 1990-talet. Sverige återupptäckte sina historiska band till Baltikum.

När Sovjetunionen kollapsade i början av 1990-talet vävdes ett nät av kontakter över Östersjön. Lika hoppingivande som finmaskigt. Varenda svensk kommun med självaktning blev med vänort i Baltikum. Skolklasser reste på studiebesök. Organisationer och kyrkliga samfund upprättade samverkansprojekt i de baltiska staterna. De nordiska fackliga organisationerna hade för ett par år sedan över 200 projekt i området.

Av dessa kontakter har det blivit en folkrörelse, som engagerat tiotusentals människor, organisationer och företag.

Det finns bara ett problem. En stor del av samarbetet har burits upp av den svenska biståndsbudgeten. Och nu är det slut med det. Från och med den 1 maj blir de baltiska staterna medlemmar i EU, och Sverige kan inte längre ge bistånd till de baltiska länderna.

Nu kommer det att visa sig om utbytet handlade om välmenande ”hjälp till behövande” eller om det byggt på ett ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter.

Jag hoppas på det senare, inte minst för arbetarrörelsens och den politiska vänsterns skull.

Samarbetet kan bli helt avgörande för arbetarrörelsens möjligheter att hävda en progressiv politik i framtiden. Ekonomierna blir allt mer integrerade. Svenska företag flyttar österut på jakt efter lägre löner och svagare löntagarskydd.

Samtidigt växer det fram en ny medvetenhet bland de socialdemokratiska partierna i de nya medlemsstaterna. Efter ett årtionde av marknadsliberalism etablerar sig en klassisk konflikt mellan höger och vänster.

– Högerpartierna i Estland ser i första hand EU som ett sätt att komma åt EU:s inre marknad. Men de motsätter sig EU:s sociala dimension, säger Märt Kivine, tidigare medarbetare åt socialdemokraten Toomas Hendrik Ilves, som är partiets huvudkandidat till Europaparlamentet i sommarens val.

Socialdemokraterna är av en annan uppfattning.

– Vi skulle behöva höja vår skattebas, bland annat företagsskatterna, för att kunna öka välfärden i Estland, säger Märt Kivine.

Hans argument återkommer i de flesta samtal med fackliga företrädare eller socialdemokrater i de nya medlemsländerna.

I den europeiska debatten brukar man efterlysa ett mer folkligt förankrat EU. Det gränslösa Europa måste bli en del av vardagen.

Fackliga lokalorganisationer, småföretag, politiska föreningar och andra frivilligorganisationer måste känna att Europa rent praktiskt betyder något för dem för att unionen ska ha någon möjlighet att bli en mer levande demokrati.

Den franske sociologen Pierre Bourdieu, som ville se ett radikalare och mer politiskt integrerat EU, efterlyste en ny europeisk social rörelse, som kan driva på Europa. Under 1990-talet föddes ett embryo till just en sådan social rörelse i kontakterna över Östersjön.

Nu prövas styrkan i de nätverken.

Jesper Bengtsson