ÅSIKT

Marx hade rätt

Den ansiktslösa kvartals- kapitalismen är ett internationellt problem

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

6 MAJ 2004. Många svenska industriarbeten riskerar att flyttas utomlands. Enligt en undersökning som tidningen Affärsvärlden publicerat hotas en fjärdedel av de 165 största industriarbetsplatserna.

Mest utsatta är underleverantörer till fordonsindustrin och telekom, försvarsindustrin och tillverkningen av möbler.

Lågprisländer tar över

Efter Ericssons hårdbantning, nedläggningen av Continentals däcksfabrik i Gislaved och nu senast Electrolux planer på att flytta tillverkningen av dammsugare från Västervik till Ungern, är mönstret tydligt. Lågprisländer inom och utom Europa tar över tillverkningsindustrin.

Som för att understryka tesen uppmanade ABB-chefen Jürgen Dormann i vintras cheferna inom koncernen att ställa sig frågan om företagets produkter verkligen behövde tillverkas i Europa.

Samtidigt uttalar sig Leif Östling, chef för Scania, om förtroendekrisen för näringslivet i en intervju för Svenska Dagbladet. Östling är bekymrad.

Den nuvarande ägarmodellen fungerar inte.

Privat kapitalbildning räcker inte till, mellan 80 och 90 procent av industrins kapital kommer från pensionsspararna. Samtidigt kan de stora institutionerna, fonder och försäkringsbolag, för lite om industriell verksamhet. Därför blir de ofta passiva, kortsiktiga och dåliga ägare.

Uppror mot bonusar

"De borgerliga förhållandena har blivit för trånga för att kunna innefatta den av dem framalstrade rikedomen", skrev Marx för drygt 150 år sedan. Östling uttrycker sig annorlunda, men menar något liknande.

Scaniachefen betonar att det ser likadant ut i alla västländer. Den ansiktslösa kvartalskapitalismen är ett internationellt problem.

En förändring kan vara på väg. Ägarupproret mot direktörernas bonusplundring i Skandia hade inte varit möjlig utan dem som förvaltar pensionskapitalet. Framför allt dåvarande chefen för tredje AP-fonden, Tomas Nicolin, spelade en viktig roll när härvan rullades upp.

Skandiaaffären visar att pensionskapitalet kan vara en maktfaktor när det gäller att bekämpa maktmissbruk inom näringslivet. Ännu återstår dock för pensionsfonderna att ta steget till aktiva och framåtsyftande ägare.

En sådan ny roll ställer stora krav på industriellt kunnande, men det förutsätter framför allt ett nytt uppdrag.

En fråga för arbetarrörelsen

Konkurrensen från låglöneländer kommer att driva på strukturomvandling och rationalisering i svensk industri. Det gör behovet av industriellt inriktade ägare än större. I dag är det bara de som har ansvar för det gemensamma pensions-kapitalet som kan ta på sig den rollen. Snart 30 år efter löntagarfondsdebatten måste arbetarrörelsen åter ta i frågan om ägandet.

IP