ÅSIKT

Rysslands öppna sår

Panik bryter ut sekunderna efter att bomben exploderat på idrottsarenan och dödat Tjetjeniens president Achmad Kadyrov och flera andra. Soldater skjuter vilt medan åskådare tar skydd och håller för öronen.
Foto: MUSA SADULAYEV/AP
Panik bryter ut sekunderna efter att bomben exploderat på idrottsarenan och dödat Tjetjeniens president Achmad Kadyrov och flera andra. Soldater skjuter vilt medan åskådare tar skydd och håller för öronen.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Gårdagens blodiga attentat i Groznyj visar att Tjetjenien ännu är ett öppet sår i det ryska samhället. Den Moskvastödde presidenten Achmad Kadyrov dödades, liksom många andra som var samlade på Dynamostadion för att fira avslutningen på andra världskriget.

Vladimir Putin talade omedelbart om hämnd. De ansvariga ska ”oundvikligen få betala för det här”, hotade Rysslands president.

Sådan var också reaktionen efter tidigare dåd. Kreml gav ännu friare händer till militären och säkerhetsstyrkorna och vägrade föra en politisk dialog med dem som söker ett ökat självstyre för Tjetjenien med fredliga medel.

Våldet trappas upp

Putins järnhand har lätt att få stöd på hemmaplan i den upprörda stämningen efter dåd som i går. Den hårda linjen leder dock inte till någon lösning på konflikten. Snarare trappas våldet upp. Talet om att situationen ”är under kontroll” klingar alltmer falskt.

Bristen på demokrati och mediefrihet i Ryssland är en viktig förklaring till den återvändsgränd som landet befinner sig i. Det har blivit allt tystare om det ständigt pågående våldet i Tjetjenien. Tv berättar sällan om de Moskvatrogna styrkornas mord och kidnappningar. De fruktansvärda förhållandena i flyktingslägren får inte ryssen i allmänhet se.

Därmed blir inte heller orsakerna till konflikten föremål för tillräcklig debatt. Tjetjenien spelade en mindre roll i det senaste presidentvalet än tidigare.

Efter förra årets dumaval har kritiken i parlamentet stumnat. De privatarméer och smugglare som tjänar på konflikten möter alltför svaga motkrafter.

Omvärlden har ett betydande ansvar. Efter den 11 september 2001 blev Ryssland en viktig allierad i ”kampen mot terrorismen.” USA och viktiga EU-länder tävlade om att knyta täta band med Putinadministrationen. Kritiken av det ryska agerandet i Tjetjenien tystnade.

Naturligtvis ska bombdåd som drabbar oskyldiga män, kvinnor och barn fördömas. EU måste likväl tala klarspråk om konflikten. Det är fel att bygga ut en gemensam marknad och stödja Rysslands medlemskap i världshandelsorganisationen WTO, så länge som byar i Tjetjenien skövlas och människor summariskt avrättas.

Ryssland tillhör Europa

I går firades Europadagen. EU må ha växt med tio nya medlemmar och det kalla kriget ha tagit slut, men ännu härskar våldet i det största landet på vår kontinent. Ryssland är en oundgänglig del av Europa. Det vore ett farligt misstag att blunda för ett alltmer auktoritärt och våldsamt styre i Moskva.

ME