ÅSIKT

Vad vill Persson med jäm- ställdheten?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om inte de svenska företagen skärper sig så kommer vi att få en kvotering.” Så uttryckte sig Antonia Ax:son Johnson för tio år sedan i boken Stina Dabrowski möter sju kvinnor. Hon talade om bristen på jämställdhet i de svenska företagens ledningar.

Har det blivit bättre sedan dess?

Knappast. Endast 10 procent av alla styrelseledamöter i svenska företag är kvinnor. 45 procent av landets börsnoterade företag kontrolleras helt av män.

Antalet kvinnliga börs-vd:ar har minskat från tolv till två på fem år.

Denna uppenbara skevhet har under våren fått många debattörer och politiker, bland andra Mona Sahlin, att tala om kvotering. Frågan har varit öppen under några månader, men nu kan de som ogillat idén sannolikt andas ut.

I en intervju i tidningen Metro gör statsminister Göran Persson nämligen ett uttalande som inte kan tolkas på något annat sätt än att han ogillar idén. ”Det är ingen oviktig debatt”, säger Persson ”men den stora frågan är att kvinnor fortfarande har sämre betalt än män för lika arbete.”

Med andra ord: Gärna debatt, men ingen lagstiftning.

På ett plan har statsministern självklart rätt. För en socialdemokratisk regering måste de lågavlönade kvinnornas intressen komma i främsta rummet. Ett parti som uteslutande koncentrerar sig på den bristande jämställdheten i toppen av samhällshierarkin skulle varken vara särskilt radikalt eller bli långlivat i regeringsställning.

Men varför måste det vara antingen eller?

Persson menade allvar med att kalla sig feminist skulle han göra en annan analys. Då skulle han se att bristen på kvinnor i företagens styrelserum är ett utslag av samma patriarkala system som håller nere kvinnors löner. Förtrycken förstärker varandra.

I artikeln i Metro upprepar Persson även sitt olyckliga motstånd mot att kvotera en del av föräldraförsäkringen. Han menar att Margareta Winberg i förra valrörelsen lurade honom att skriva under en debattartikel som krävde en ”individualisering” av föräldraförsäkringen. En av hans numera ganska vanliga utskåpningar av tidigare och sittande minist-rar.

Statsministerns argument hade varit lättare att köpa om han haft några alternativa förslag att komma med. Någon annan åtgärd för att öka jämställdheten i föräldraförsäkringen.

Något som stärkt de lågavlönade kvinnornas situation.

Som arbetsgivare är ju både staten och kommunerna med och styr lönebildningen. Det är bara att sätta igång – prioritera kvinnolönerna.

Ett annat konkret förslag som i grunden skulle förbättra villkoren för hundratusentals kvinnor kom nyligen från LO. Alla som jobbar deltid i den offentliga sektorn ska få rätt att gå upp till heltid. Men några sådana förslag läggs inte. Pengarna räcker inte, sägs det. Möjligen brister även den politiska viljan.

Persson har satt ned foten och slagit fast vad han inte vill göra. Nu väntar vi bara på att statsministern ska lämna negationernas jämställdhetspolitik och visa lite handlingskraft.

Jesper Bengtsson