Släpp inte på pressen

Ska Turkiet få rätt att inleda förhandlingar om medlemskap i EU?

Frågan är högaktuell. Den 6 oktober släpper EU-kommissionen en rapport som beskriver hur Turkiet har levt upp till EU:s krav på demokratiska reformer.

Den ansvarige kommissionären Günther Verheugen har flaggat för att han kommer att avge ett mycket positivt omdöme.

Kommissionens rapport har föregåtts av flera bisarra utspel. Frits Bolkestein, kommissionär med ansvar för den inre marknaden, har varnat för en ”islamisering av Europa” och för att Wiens befrielse från turkarna 1683 skulle ”ha varit förgäves”.

Ett uttalande med farliga ekon från Europas etniska krig.

Turkiet är en del av Europa. Samspelet mellan Europas kristna och muslimska kulturer har genom seklerna varit så omfattande att det i dag är omöjligt att skilja de religiösa och kulturella arven från varandra. Ett land med en i huvudsak muslimsk befolkning skulle därför bidra till att göra Europa helt igen.

Det måste vara utgångspunkten för varje diskussion om Turkiet och EU.

Ändå finns det goda skäl att vara tveksam. Unionens krav på regeringen i Ankara har lett till flera reformer för mänskliga rättigheter, men i praktiken återstår mycket.

Det är ännu inte klart om regeringen drar tillbaka sitt förslag att förbjuda otrohet. Reträtten tidigare i veckan verkar delvis ha varit ett spel för gallerierna.

Militärens ställning är fortfarande orimligt stark och förhållandena i landets fängelser är fortfarande ovärdiga en demokrati.

Kurdernas rättigheter undertrycks. Formellt har man upphävt förbudet mot det kurdiska språket, men i praktiken är det fortfarande förbjudet att använda kurdiska på samma villkor som majoritetsspråket turkiska.

EU står inför en balansakt. Å ena sidan måste den turkiska regeringen få veta att den inte gjort tillräckligt. Landet lever inte upp till Köpenhamnskriterierna. Å andra sidan riskerar ett totalt avvisande den 6 oktober att skapa ett bakslag för de demokratiska krafterna.

Den svenska hållningen har tidigare varit att rätten att förhandla ska vara villkorad med skarpa krav på mänskliga rättigheter. Nu tycks den linjen ha ändrats.

I regeringsdeklarationen gav Göran Persson Turkiet carte blanche att inleda förhandlingar. En dålig linje, ur fas med svensk utrikespolitisk tradition.

Holland har föreslagit en kompromiss. Turkiet bör få besked om att de får inleda förhandlingar, men först om två år. Det skulle ge EU en möjlighet till mycket konkreta påtryckningar.

Därefter skulle förhandlingarna börja.

Några år senare kan ett demokratiskt Turkiet bli medlem i EU. I så fall en framgång för hela Europa.