ÅSIKT

Barnsliga argument

1 av 2 | Foto: BJÖRN ELGSTRAND
Motståndarna till en delad föräldraförsäkring är ute på djupt vatten. Både barnen och jämställdheten skulle tjäna på en delad föräldraförsäkring. Filmkritikern Hans Wiklund tar del av försäkringen ...
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det sägs att den gemensamma föräldraförsäkringen, alltså föräldrars möjlighet att överlåta dagar på varandra, är en garanti för valfrihet.

Nej nej, nej

Vems valfrihet menas? Får barnen välja om de vill ha båda eller bara den ena föräldern närvarande? Nej. Har papporna, som ofta möter fördomar och oförstående om de vill ta ut lång föräldraledighet, ett fritt val? Nej. Får mammorna, som löne- och karriärdiskrimineras av arbetsgivarna eftersom de brukar stanna hemma längst med barnen, själva välja sina liv? Nej.

Försäkringen konserverar

Den gemensamma föräldraförsäkringen har inte mycket med valfrihet att göra. Däremot konserverar den förlegade könsroller och könsorättvisor. Mammor ges möjlighet att ockupera föräldraskapet. Pappor ges möjlighet att välja bort sina barn till förmån för jobbet.

I ”Vems valfrihet?”, en nyligen utkommen debattbok för en delad föräldraförsäkring, citeras en trebarnspappa som valt att inte ta ut någon föräldraledighet och som apropå föräldraförsäkringen säger: ”Vi män avgör själva hur delaktiga vi vill vara, så är det ju. Vi har identiteten i våra jobb, det är lätt att bli bekväm i den rollen. När män är pappalediga tänker jag att de måste ha ett tråkigt jobb.”

Barn mår bra av jämställdhet

Är det rimligt att Sverige, år 2004, har regler för föräldraledighet som uppmuntrar sådana attityder? När vi i stället skulle kunna ha en delad föräldraförsäkring som både barnen och jämställdheten tjänar på? Nej. Barn mår bra av att växa upp i jämställda hem. Arbetslivet behöver både män och kvinnor. Sverige behöver en delad föräldraförsäkring!

Säg det och du får ”barnperspektivet” kastat i ansiktet. Motståndarna hävdar att barnen skulle förlora på en delad föräldraförsäkring. Papporna skulle strunta i att ta ut sin del av ledigheten, vilket skulle göra att barnen fick mindre tid hemma, säger de. Mellan raderna meddelar motståndarna att män inte är intresserade av att vara närvarande pappor – och att dagis är dåligt för barn. Det är slående reaktionärt.

Svammel i stället för debatt

”Vem vill inte sitt barns bästa?”, undrar journalisten Karolina Ramqvist i debattboken. Hon konstaterar att svepande argument om barns bästa står i vägen för en seriös debatt om föräldraförsäkringen och tittar närmare på barnkonventionen. Den säger att barnens bästa ska komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barn – och att vad som är barnens bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Det närmaste barnkonventionen kommer en rekommendation när det gäller föräldraledighet är paragraf 18, som säger att konventionstaterna ska göra sitt bästa för att säkerställa principen att ”båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling”.

De som vill upprätthålla patriarkala mönster i arbetslivet och i hemmet genom att hänvisa till ”barns bästa” är ute på djupt vatten – både när det gäller verkliga konsekvenser och den barnkonvention som Sverige förbundit sig att uppfylla.

ÅP