ÅSIKT

Ett utmärkt tillfälle att pressa Burma

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Burma som ordförande för den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean?

Inte så länge Aung San Suu Kyi sitter i husarrest.

Inte utan demokratiska reformer.

Så kan man sammanfatta de krav som en grupp parlamentariker i Malaysia ställt på Asean. Organisationen har ett roterande ordförandeskap, ungefär som EU, och nästa år är det Burmas tur att ta över. ”Vi kommer att

föreslå att Burma blockeras som ordförande så länge inga demokratiska reformer genomförts”, sade den malaysiske oppositionspolitikern Zaid Ibrahim nyligen.

Ett rimligt krav. Burma är en av världens hårdaste militärdiktaturer. Landets demokratiska opposition, ledd av den karismatiska Aung San Suu Kyi, vill att omvärlden ska isolera landet tills juntan börjat lämna ifrån sig makten.

Ändå har Burma tagits upp som fullvärdig medlem i Asean, och länder som Kina, Thailand och Indien slåss om affärskontrakt med generalerna i Rangoon.

Det finns med andra ord inte mycket som talar för att Zaid Ibrahim ska vinna gehör för sitt krav. Länderna inom Asean, flera av dem solida diktaturer, brukar inte lägga sig i varandras inre angelägenheter. Thailands regering, mer demokratisk, har avfärdat frågan som rent nonsens.

Allt detta till trots: Det går att pressa Burma även utan stöd från länderna i Asean. USA har ett förbud mot nyinvesteringar i Burma och kommer troligen att vägra träffa Asean-gruppen på ministernivå under 2006 om Burma tillåts bli ordförande.

EU har ännu inte tagit ställning i frågan. Inte Sverige heller. En rad oroande signaler har dock kommit. I höstas gick EU med på att släppa in Burma på sina möten med Asean. Inte på statsministernivå, men i princip på alla nivåer därunder. EU ställde visserligen motkrav, bland annat ett frisläppande av Aung San Suu Kyi, men juntan i Rangoon vägrade. Som straff införde EU några nya milda sanktioner. Juntan brydde sig föga eftersom den redan fått igenom sitt viktigaste krav och erkänts av EU som en samarbetspartner.

Vid ett möte i dag, tisdag, samlas företrädare från EU:s medlemsländer i Bryssel för att diskutera en rapport skriven av bland andra Morten Pedersen, analytiker vid International Crisis Group. Pedersen anser att de senaste årens politik, med en försiktig isolering, varit misslyckad. Han vill att EU lättar på trycket mot Rangoon.

Burmas demokratiaktivister är – med rätta – rasande över rapportens slutsatser. EU borde skärpa sin Burmalinje, inte tvärtom. Varför belöna en junta som inte gjort någonting för att öka demokratin?

I slutet av april ska EU se över sin Burmapolitik. Det är inte ofta vi skriver det på den här ledarsidan, men då borde EU göra som USA: vägra träffa Asean under 2006 om de låter Burma vara ordförande. Ställ som krav att Aung San Suu Kyi släpps fri. Kräv oåterkalleliga demokratiska reformer. Utnyttja Burmas planerade ordförandeskap för Asean för att öka pressen på militärjuntan.

Det är ett utmärkt tillfälle. Men vågar EU ta det?

Jesper Bengtsson