ÅSIKT

Nuders första – en arbetslöshetsbudget

”Vi är bra på att ösa på med arbetsmarknadspolitik”

Pär Nuder och Hans Karlsson (infälld), ministrarna som vill ta ner den öppna arbetslösheten.
Foto: mattias carlsson/ björn lindahl
Pär Nuder och Hans Karlsson (infälld), ministrarna som vill ta ner den öppna arbetslösheten.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag presenterar regeringen sin och samarbetspartiernas tilläggsbudget för 2005. Finansminister Pär Nuders första budget är ingen jobbudget. Det är en arbetslöshetsbudget.

Med Ams-åtgärder för 1,4 miljarder ska regeringen pressa ner den öppna arbetslösheten så att målet 4 procent kan nås valåret 2006.

Regeringen kallar sitt paket sysselsättningspaket. I underlaget från finansdepartementet heter det betecknande ”Arbetslöshetspaket”, inte sysselsättningspaket. En miljard satsas på subventionerad anställning, så kallat anställningsstöd. Pengarna ska gå till personer som står längst ifrån arbetsmarknaden. 65 procent öronmärks för dem i aktivitetsgarantin.

Ta tre, betala för två

I finansdepartementets underlag sägs ”Konjunkturanpassning och fler i korttidsstöd minskar den öppna arbetslösheten. Fler arbetslösa kan få stöd för samma pengar.”

Man frestas tragiskt nog att tänka på ett känt reklamtrick: Ta tre, betala för två.

Det är inget fel på de åtgärder som föreslås. Det är välkommet att arbetslösa i aktivitetsgarantin får chans till en kort anställning och komma ur en ofta meningslös aktivitetsrundgång. Ändå är det osäkert vilka effekter stödet får. Knappt var femte person klarar att ta sig ur garantin till ett riktigt jobb, enligt Ams egna siffror.

Saknar offensiva åtgärder

Det är bra att lönebidragen höjs, att 1?000 fler får yrkesutbildning, stödet till komvux förlängs med mera. Det problematiska med regeringens budget är att den bara inriktar sig på de arbetslösa, inte på de jobb som saknas, inte på den arbetsmarknad som inte fungerar som förr. Det här är en politik för att minska den öppna arbetslösheten. Inte offensiva åtgärder för nya jobb.

I en intervju i Svenska Dagbladet 2003 förklarade arbetslivsminister Hans Karlsson att regeringen ”släppt målet på fyra procent öppen arbetslöshet därför att det viktigaste målet för arbetsmarknadspolitiken är hur sysselsättningen utvecklas”.

”Gjort det förut”

Skulle konjunkturuppgången dröja, deklarerade han, kunde det dock bli fler åtgärder igen:

”Är det något vi är bra på så är det att ösa på med mer arbetsmarknadspolitiska insatser. Vi har gjort det förut och vet hur och i vilken takt det får effekt.”

Nu tycks regeringen ”ösa på” igen och ändra arbetsmarknadspolitiken från att vara näringspolitisk till att bli mer av socialpolitik. När ska regeringen sluta tro att ökad tillväxt och mer marknad ska fixa tillräckligt många nya jobb som kan finansiera välfärden och pensionerna? När ska regeringen börja bedriva en aktiv ekonomisk politik? Det har socialdemokraterna klarat förr, på 1930-talet, på 60-talet, på 80-talet. Med dagens ekonomiska politik når vi inte full sysselsättning, inte ens 80-procent sysselsatta på 10 -15 år. Politiken måste fokuseras på jobben.

LA