Arvet – 30 år efter Saigons befrielse

Det har gått 30 år sedan bilderna kablades ut över världen. Först kaoset runt den amerikanska ambassaden, helikoptrarna och de flyende. Sedan FNL:s och Nordvietnams soldater på Saigons gator.

Det går knappast att överskatta Vietnamkrigets betydelse som historisk vattendelare också i vår del av världen. Det första tv-kriget formade en generations bild av världen. Efter fascism och kommunism, men före islamistisk fundamentalism, hotades världen av den amerikanska imperialismen. Det hade gått mindre än två år sedan kuppen i Chile och mordet på president Allende.

1975 rådde inget tvivel

”Är det verkligen fred vi vill ha”, sjöng Hoola Bandoola Band.

På valborgsmässoafton 1975 rådde det inget tvivel. Vietnams folk hade fått den fred de slagits för.

Dagens debatt kan inte förstås utan den bakgrund som krigen i Sydostasien utgör.

Samtidigt har bilden av den amerikanska imperialismen fått konkurrens, inte minst under det turbulenta 1990-tal som följde på kommunismens fall.

Västvärldens passivitet

En generation, för vilken befrielsen av Saigon är en historisk händelse bland andra, har vuxit upp. Det märks i bilden av världen. Den utgår snarare från sönderfallet på Balkan. Etnisk rensning, nationalism och totalitära regimer utgör hoten. Inte imperialismen eller supermakternas strävan efter dominans.

Västvärldens passivitet, snarare än dess engagemang, är problemet.

I dag handlar världspolitiken om den 11 september 2001, krigen i Afghanistan och Irak och den amerikanska doktrinen om globalt krig mot terrorismen. USA uppträder ännu en gång, bevisat inte minst i upptakten till kriget i Irak, med ohöljd arrogans inför den övriga världen.

Näst i tur att kväsas står sannolikt Iran. Samtidigt pågår det som reellt, om än kanske inte till namnet, är ett folkmord i Darfur. Världen ser på medan egenintresset får styra. I Tjetjenien fortsätter förödelsen ackompanjerad av diplomatiskt stillsamma protester.

Syntes av perspektiven

Till detta kommer en kapitalism som med teknikens och de avreglerade marknadernas hjälp fört den globala arbetsdelningen till nya höjder.

För två år sedan protesterade tiotusentals mot planerna på ett anfall mot Irak. Parollen var ”Nej till kriget, nej till Saddam”. En syntes av perspektiven.

Motstånd mot supermaktens imperialism – ekonomisk och militär – och kamp för mänskliga rättigheter. Så ser dagens internationella engagemang ut.

Det är arvet, 30 år efter befrielsen av Saigon.