ÅSIKT

En annan värld är möjlig

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Den 1 maj är solidaritetens dag. Och solidariteten känner inga gränser.”

Så inledde Olof Palme sitt första maj-tal i Malmö 1966. Palme anknöt till den tidens världsläge: en byggnadsarbetares flykt över muren i Östberlin, de spanska arbetarnas kamp i Asturiens gruvor, de svartas situation i apartheidförtryckets Sydafrika och lidandet i de brinnande byarna i Vietnam.

”De internationella frågorna kommer till oss i vardagsrummet, gör oss medvetna om världen och tvingar oss att ta ställning. Det är ett led på den väg där vi måste ut i världen och världen kommer in till oss”, fortsatte Palme.

Palmes internationalism lockade

Palme tog in världen i svensk politik. För en hel generation unga blev hans tydliga internationalism en dragningskraft till socialdemokratin.

Det har nu gått 30 år sedan Vietnamkriget tog slut. 1980- och 90-talens ekonomistiska årtionden trängde till viss del bort världen från den politiska dagordningen.

Men i dag kan skönjas ett nytt starkt internationellt engagemang. Globaliseringskritiken tar sig inte bara uttryck i massdemonstrationer utan samlar också tiotusentals aktivister till sociala forum i Porto Allegre, Florens, Paris och nu senast Mumbai. Återigen ställs de avgörande frågorna om varför klyftorna mellan människor inom och mellan länder ökar. Är en annan värld möjlig?

”Imperialismen får i dag sina mest brutala uttryck i den ensidiga och olagliga oc­ku­pationen av Irak och Israels USA-stödda apartheidpolitik i Palestina”, skriver Ingmar Lindberg i ”Den globala kapitalismen – och det nya motståndet” (Atlas).

Utmaningar för arbetarrörelsen

För Lindberg är imperialism inte ett antiamerikanskt slagord utan ett analytiskt begrepp som hjälper oss att förstå de oerhörda och växande klyftorna mellan den rika och fattiga världen.

Lindberg ser tre utmaningar för svensk arbetarrörelse: den bör bli mer systemkritisk och ifrågasätta hyperkapitalismens ordning både nationellt och internationellt, imperialismen måste bekämpas och fackföreningsrörelsen måste aktivt förhålla sig till den globala rättviserörelsen.

Både det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen måste på allvar engagera sig över nationsgränserna. Det handlar om politisk kamp inom EU och globalt.

I motståndet mot Irakkriget, i oron över den allt hårdare terrorbekämpningen, i upprördheten över palestiniernas situation, i ängslan över arbetsgivares cyniska spel med löntagarnas anställningsvillkor och i vreden över kapitalismens rovdrift på människor och natur växer viljan att förändra.

Här har socialdemokratin sin möjlighet: formulera den gränslösa solidaritetens credo och tro på att en annan värld är möjlig. Upp till kamp!

HK