ÅSIKT

Vi känner oss stolta

Från demonstrationen för flyktingamnesti i Göteborg förra helgen. Sverige kan känna stolthet över det stora engagemanget i frågan.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/PRESSENS BILD
Från demonstrationen för flyktingamnesti i Göteborg förra helgen. Sverige kan känna stolthet över det stora engagemanget i frågan.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag lämnar Sveriges Kristna Råd över påskuppropet till regeringen. När kyrkoledarna tågar från en gudstjänst i katolska kyrkan i Kungsträdgården till Mynttorget utanför riksdagen har de med sig upp emot 150 000 namnunderskrifter. De kräver amnesti för alla flyktingar som vägrats asyl, att barns bästa kommer i första hand i asylprocessen och att asylrätten ”utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle”.

Vi kan vara stolta

150 000 namnunderskrifter! Det är inte lite. Sverige kan känna stolthet. I en tid när högerextremismen vinner mark, inte bara i Europa utan också i Norden, är det en väldig seger för människovärdet och demokratin med en så stark opinion för en human asylpolitik. Här kräver folk att flyktingar ska få stanna, inte att de ska kastas ut. Här kan väldigt många människor fortfarande se sig själva i andra, för att tala med Gunnar Ekelöf.

Samma varma engagemang har de senaste månaderna märkts i kampen för de apatiska flyktingbarnens rätt att stanna i Sverige. Runt om i landet har människor, många av dem unga, demonstrerat.

”Som unga kanske vi är naiva, men jag tror att vi kan påverka och vi måste bry oss och se till så att vi inte agerar så här i framtiden, när vi ska bestämma”, säger Sofia Karlsson, eldsjäl i Luleå, till NSD.

Från Luleå i norr till Malmö i Söder anordnades förra helgen manifestationer för flyktingamnesti. Bara i Göteborg samlades 3?000 personer. Nästa manifestation planeras den 10 september.

Oresonlig hållning

Opinionen för de apatiska flyktingbarnen tvingade till sist Migrationsverket att stoppa alla utvisningar i väntan på ett praxisbeslut från regeringen. Socialdemokraterna är på väg att överge sin oresonliga hållning. Förhoppningsvis kan kampen för en generell flyktingamnesti få samma positiva resultat.

Frågan om flyktingamnestin är inte helt enkel. En amnesti ställer stora krav på samhället att ta väl hand om de flyktingfamiljer som då får stanna. Kommuner som Vellinge och Djursholm måste ta sitt medmänskliga ansvar, de kan inte vänta sig att alla flyktingarna ska hamna i Stockholms, Göteborgs och Malmös fattigaste områden. Kyrkorna i de rikaste kommunerna måste följa upp påskuppropet med att kräva en generös flyktingmottagning.

Bästa tiden är nu

Det finns ingen bättre tidpunkt för en engångsamnesti än nu. Den 1 januari börjar asylärenden äntligen avgöras i domstol. Förhoppningsvis innebär det ett slut på dagens rättsosäkerhet och alldeles för långa väntetider. En amnesti skulle rensa bordet och ge det nya domstolsförfarandet en bra start. Människorna som farit illa i den nuvarande asylprocessen skulle få upprättelse.

150 000 namnunderskrifter kräver en mer human flyktingpolitik. Regeringen har all anledning att lyssna på en så positiv kraft av medmänsklighet och ansvarstagande.

ÅP