ÅSIKT

Fransk revolt

Den franska nej-sidan har ett klart övertag inför söndagens folkomröstning om EU-fördraget.
Foto: MICHEL SPINGLER
Den franska nej-sidan har ett klart övertag inför söndagens folkomröstning om EU-fördraget.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nicolas Sarkozy, den franska borgerlighetens superstjärna, suckade uppgivet i går: ”Det är avgjort”. Nej-sidan kommer att vinna söndagens folkomröstning om EU-fördraget.

Förmodligen får han rätt.

Anhängarna gör några sista försök att mobilisera de 20 procenten osäkra. President Chirac får använda tv, för att tala till folket. Få påverkas numera av Chiracs argument.

Bisarr front

Det franska upproret mot EU-fördraget mobiliserar högerextremister som Le Pen, högernationalister och trogna gaullister. De bildar en bisarr front med trotskister, kommunister och vänsterrepublikaner. Så brukar fransmännen formeras vid europeiska avgöranden. Styrkeförhållandena har dock förändrats. En majoritet av det starkt proeuropeiska socialistpartiets väljare allierar sig med motståndarna.

Det är en revolt mot partiledningen och ett underkännande av partiets egen medlemsomröstning, som gav ja-sidan bortåt 60 procent av rösterna.

Socialistväljarnas ”nej” växer både ur inrikespolitiken och EU-missnöje. Det folkliga motståndet mot högerregeringen är rekordartat stort. Praktiskt taget alla grupper, utom storföretagarna, har demonstrerat mot dess politik, fylld av ekonomiska misslyckanden och skyhög arbetslöshet. ”Socialistväljarna vill sparka Chirac i baken men sparken träffar Europa”, säger partiledaren François Hollande.

Missnöjet gäller också Europa. Olyckligtvis symboliseras det av ”den polske rörmokaren” och ”den portugisiske chauffören”, ständiga hotobjekt på valmöten. Franska löntagare säger nej till social dumpning, till avindustrialisering och nedmontering av allmännyttiga monopol. Arbetare från andra EU-länder (den polske rörmokaren) ska ha samma villkor som franska. Fördraget främjar inte en kontinental-social politik utan en anglosaxisk kapitalism, lyder det franska argumentet. Stöd kan hämtas ur fördragets tredje del, en orgie i enkel liberalism som naturligtvis inte har i en författningstext att göra.

För många proeuropeiska vänsterväljare är frågan: Ska vi vara lojala mot Europa-tanken eller ska vi protestera mot den marknadsideologi som skrivs in i fördraget?

Fördraget makuleras

Frågan kan testas: Vad händer med EU om fransmännen säger nej?

Ett svar är givet: Fördraget blir till makulatur. Därmed försvinner fördragets progressiva inslag: rättighetskatalogen som garanterar jämställdhet, mänskliga fri- och rättigheter, fackens frihet. Den förestående utvidgningen riskerar att ställas in. Föreställningen om EU som möjlig motvikt till USA blir till illusion.

Omförhandlingar då? De är högst osannolika. Om de mot förmodan dras i gång kommer de att övervakas och skrivas ut av en EU-kommission, ett råd och ett EU-parlament som domineras av högerliberaler.

Det är inte i första hand EU som fransmännen bör göra revolution mot.

OS