ÅSIKT

Grohdkungen

Skandalöst Högsta domstolens chef Bo Svensson har stått för det ena skandalösa uttalandet efter det andra. (Bilden är manipulerad)
Skandalöst Högsta domstolens chef Bo Svensson har stått för det ena skandalösa uttalandet efter det andra. (Bilden är manipulerad)
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Högsta domstolens chef heter Bo Svensson. Han har landets största ansvar för hur våra lagar används. Men sexköpslagen har han ingen större respekt för.

Om den sexköpande HD-domaren Leif Thorsson skrockar Bo Svensson att ”han har djupa kunskaper i ämnet” (när DN frågar om Thorsson verkligen är lämplig att döma i sexköpsmål).

Svensson konstaterar att ”det finns ju många änkemän i det här yrket som har svårt att få sex”. Han citerar Fröding: ”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig fanns ej annan att få”.

I Radioekot tillkännager Svensson att sexköpslagen mest är till för att skydda ”de stackars småflickorna som transporteras från Östeuropa”.

Skandalösa uttalanden

Uttalandena är skandalösa. När Svensson lägger ut texten förstår vi den förnedrande kvinnosyn som ofta manifesteras i våldtäktsrättegångar. Hur ska rättsväsendet kunna handskas med mäns våld mot kvinnor och sexualbrott om de högsta hönsen har så liten respekt för lagarna, om de inte delar lagstiftarens uppfattning om rätt och fel?

Att Svensson just nu uttrycker sin skepsis inför sexköpslagen känns inte som någon slump. När det gäller jämställdheten är det svensk backlash på gång.

Högerguld

I morse bjöd högerns tankesmedja Timbro på frukost med Evin Rubar, journalisten bakom SVT-dokumentären ”Könskriget”.

Rubar sätter finget på den konflikt om synen på män som finns inom kvinnojoursorganisationen Roks. Hon vågar ifrågasätta sanslösa dogmer om män som ”onda” och kvinnor som ”goda”. Men Rubar har också kritiserats för oetiska journalistiska metoder: hårdvinklingar och konstiga klipp i intervjuerna.

För Timbro är Rubar guld värd. Högern har länge motarbetat förståelsen av vårt samhälles könsmaktsordning: att kvinnor som grupp är underordnad män som grupp. Det utbredda våldet mot kvinnor, kvinnors lägre löner och mindre makt, skulle enligt högern vara slumpmässigt. Vi är alla individer på samma villkor. Strukturella resonemang om makt är ointressanta.

Att könsmaktsteorin är internationellt erkänd, och finns i deklarationer antagna av FN:s generalförsamling, spelar ingen roll för reaktionärerna. Nu sätts felaktigt likhetstecken mellan feminism och manshat. Den jämställdhetspolitik som gjort så mycket gott för Sverige avskrivs som extrem. Det är inte längre könsorättvisorna utan könsorättvisornas kritiker som ifrågasätts.

Vill ta bort bidrag

Och kristdemokraterna kräver att kvinnojourerna, som räddar livet på kvinnor och barn, inte ska få några statliga bidrag. Istället ska pengarna gå till kommuner som i många fall har struntat i kampen mot mäns våld mot kvinnor.

Det sansade samtalet om könsorättvisorna, kritiken av socialt konstruerade könsroller som hindrar människor att leva fria och hela liv, har sällan varit viktigare än nu. Backlashen riskerar att ge oss ett könsstatiskt samhälle som vi för länge sedan borde ha lämnat.

ÅP