ÅSIKT

Folkets revolt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

EU-fördraget dog i går. En massiv fransk majoritet sa nej. Många tillhör förlorarna. President Chirac, som utlyste folkomröstningen, underkändes av de franska medborgarna. De sa nej både till hans Europapolitik och till hans inrikespolitik. Det första offret blir den svage premiärministern Jean-Pierre Raffarin. Han måste avgå.

Också socialistpartiet drabbades av en svår motgång. Partiet bestämde sig för ett ”ja” i en medlemsomröstning. Partiets sympatisörer har inte lyssnat. En stor majoritet av dem sa ”nej”. Med all säkerhet innebär det att partiledaren François Hollande måste avgå. Risken är överhängande för att partiet spricker. Därmed minskas drastiskt partiets möjligheter att vinna nästa presidentval.

Franska eliten har underkänts

Ytterst är det den franska eliten som underkänts. Ja-sidan har burits upp av de största partierna, av näringslivet, en betydande del av de intellektuella och av den helt dominerande delen av medierna. Det folkliga Frankrike, det som kallas ”la classe populaire” har revolterat. 80 procent av arbetarklassen röstade mot EU-fördraget.

Nejet har många olika ansikten. Man kan skåda främlingsfientlighet och nationalism. Nationella fronten och högernationalister representerar den motbjudande strömningen. Vänsterns nej ser annorlunda ut. Det uttrycker kritik mot fördragets liberalkapitalistiska grundton. Paradoxalt också mot fördragets ovilja att förorda mer federalism och dess ovilja att kräva gemensam skatte- och socialpolitik.

På nej-sidan finns också skepsis mot utvidgningen, särskilt om den skulle komma att utsträckas till Turkiet.

Ambitionerna är sönderslagna

För EU och för Europatanken kan nederlaget visa sig katastrofalt. Uttrycket är inte överdrivet. Fördraget syftade, trots sina brister, till bättre mer genomskinliga beslutsprocesser. Det skrev in viktiga sociala och mänskliga rättigheter. Det vidgade de fackliga rättigheterna. Och det underlättade möjligheterna till utvidgning. De ambitionerna är sönderslagna. Möjligen kan en del räddas när stats- och regeringscheferna letar i ruinerna efter den franska folkomröstningen. Föreställningen att ett nytt fördrag ska bli mer progressivt är illusorisk. EU domineras av den politiska högern.

Det finns ett grundproblem för EU-politikerna. De har ägnat mycket av tid och kraft åt konstitutionella och juridiska frågor. Betydligt mindre åt att söka lösningar på de grundläggande europeiska problemen: Arbetslösheten, den sociala exklusionen, de växande invandrarproblemen.

Kanske är det i raseri mot dessa försummelser och denna idélöshet som de franska väljarna valt att säga nej till EU.

OS