ÅSIKT

Vi måste slåss!

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Låginkomstländer betalade 39 miljarder US-dollar till bara skuldräntor. Dessa länder måste få sina skulder avskrivna om de ska komma på fötter igen.
Foto: AP
Låginkomstländer betalade 39 miljarder US-dollar till bara skuldräntor. Dessa länder måste få sina skulder avskrivna om de ska komma på fötter igen.

Var tredje sekund dör ett barn på grund av fattigdom. 1,2 miljarder människor lever i extrem fattigdom. År 2002 betalade låginkomstländer 39 miljarder US-dollar till bara skuldräntor. Afrikanska länder som Uganda, Zambia och Senegal betalar mer i skuldavbetalning än vad de spenderar på hälsa.

18 länder befrias

Frivilligorganisationer som Forum Syd, Diakonia, Attac och Afrikagrupperna har länge pekat på att FNs millenniemål att halvera fattigdomen till år 2015 aldrig kommer att uppnås om inte de rika länderna skriver av de fattigas skulder.

I helgen beslutade de rikaste länderna (G8) att befria 18 länder från alla sina återstående skulder till Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och Afrikanska utvecklingsbanken. Fjorton av dessa länder finns i Afrika.

Det är ett genombrott för ”biståndsopinionen” som vuxit sig allt starkare världen över. Storbritanniens finansminister Gordon Brown har varit pådrivande och lyckats få med sig USA. Det är lovande.

Måste följa krav

G8-beslutet betyder visserligen att de länder som slipper sina skulder måste fortsätta att följa kraven på ekonomiska reformer som IMF och Världsbanken ställer. Många gånger innebär dessa krav en nyliberal ekonomisk politik som bara förvärrar den sociala situationen och ökar fattigdomen.

Naomi Klein skriver i dag på Aftonbladets kultursidor om att Afrika är fattigt eftersom dess investerare och långivare är så obeskrivligt rika. Fattigdomen hör i högsta grad samman med kolonialism, orättvis handel och multinationella företags cyniska agerande.

Bör bestämma själva

EU förhandlar just nu om nya handelsavtal med flera utvecklingsländer i främst Afrika. Storbritannien driver att EU ska ändra inriktning på förhandlingarna. Britterna vill låta länderna i Afrika i större utsträckning själva bestämma hur lång tid man behöver för att öppna upp marknaderna och hur omfattande öppnandet ska vara. De vill även att EU ska avstå från att pressa de afrikanska regeringarna att besluta om kontroversiella investeringsregler och dylikt.

Östros otydlig

”Var står den svenska regeringen i frågan”, undrade en rad biståndsorganisationer på debattplats i Svenska Dagbladet 26/5.

Handelsminister Thomas Östros svarade att kritiken måste tas på allvar men samtidigt ”måste vi vara realistiska”. Jaha. Och?

Sverige driver aktivt biståndsfrågan och har bland annat sett till att EU avlägger en gemensam rapport om hur Europa uppfyller millenniemålen. Däremot har Sverige hittills spelat en alltför passiv roll när det gäller de viktiga handels- och skuldavskrivningsfrågorna.

Storbritannien tar snart över ordförandeskapet i EU. Det finns all anledning för Sverige att tillsammans med britterna driva på i kampen för höjt bistånd, rättvisare handel och skuldavskrivningar.

När ska finansminister Pär Nuder bli lika tydlig som sin engelska kollega?

HK