ÅSIKT

Jämtin: Alla ska kunna vara med

Bistånds­ministern drömmer om det globala folkhemmet

1 av 2
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sommaren har precis kommit till huvudstaden. Solen skiner över Arvfurstens palats, där utrikesdepartementet ligger. Press­sekreterare John Zanchi berättar att besökare från varmare länder tycker det är märkligt att vi svenskar blir så glada när vi börjar svettas.

Biståndsminister Carin Jämtin sitter i somrig klänning på sitt tjänsterum.

Hon har nyligen fått skäll av kristdemokraternas Alf Svensson och israeliska ambassaden för sitt uttalande om att muren i Israel är ”vansinnigt sjuk” och ”fördjävlig”. Svensk-Israelisk information anser att Jämtin är ett ”exempel på dekadens”, ett något märkligt ordval.

Moderaternas gruppledare i riksdagen stod i tv och sade att ”ministern har babblat”. Det hade han nog aldrig sagt om en man.

”Många har kommenterat mitt muren-uttalande med att peka på mitt temperament. Det accepteras mer att män är hårda och raka än att kvinnor är det”, säger Carin Jämtin.

Engagerad redan som ung

Jämtin hör till de verkligt kunniga politikerna inom sitt sakområde. Redan i ungdomsförbundet, SSU, arbetade hon med internationella frågor. Sen blev hon biståndschef på Olof Palmes Internationella Centrum.

”Men jag blev politiskt aktiv på grund av bostadsfrågan. Ung i Stockholm utan lägenhet, du vet. Och så miljöfrågan förstås”, påpekar Jämtin.

Hon växte upp i ett vänsterpartistiskt hem där Röd Press lästes. Ändå valde hon socialdemokraterna.

”För mig handlar det om människosyn. Jag gillar inte den akademiska, elitistiska människosynen som en del inom vänsterpartiet har”, säger hon.

Hon blev rätt sent politiskt aktiv. Under hela sin ungdom ägnade hon sig däremot åt idrott. Hon spelade basket, tränade simning och höll på en del med friidrott. Kanske är det just tävlingsmänniskan inuti som drivit henne till den politiska karriären?

En tävlingsmänniska

”Jo, jag är en tävlingsmänniska men framförallt en organisationsmänniska. Jag dömde matcher, tränade smålag och så vidare. För mig handlar det om en folkrörelsementalitet, om behovet av att gå samman och arbeta gemensamt. Alla ska kunna vara med”, säger Jämtin.

Just alla människors rätt till ett bra liv är något hon ofta återkommer till under vårt samtal. Uppväxttiden utomlands har förstås påverkat henne. I Zimbabwe lärde hon sig att se alla människor som lika värda. Hon avskyr elitism och imperialistiskt ovanifrån-tänkande.

När jag frågar Carin Jämtin om förebilder tänker hon en stund. Lena Hjelm-Wallén, blir till slut svaret.

”Som ung gjorde jag praktik hos henne när hon var minister. Jag lärde mycket av hennes lite tillbakadragna, tysta men mycket värderingsdrivna politiska ledarskap”, säger hon.

”Och så Anna Lindh självklart! Hon var ordförande för SSU när jag gick med i förbundet. Bland internationella ledare är det Nelson Mandela. Han är helt otrolig”, fortsätter hon.

Det finns ingen given europeisk förebild. ”Inte Tony Blair efter Irak-kriget”, slår hon fast. Norges Gro Harlem Brundtland borde lyftas fram däremot.

Carin Jämtin talar länge och engagerat om EU.

”EU är den arena vi har”

”Vi har ett behov av mellanstatligt samarbete för att göra världen rättvisare och bättre. EU är den arena vi har. Vi måste samtala mer med medborgarna om vad det är EU bör göra. EU-nivån måste in i folkrörelsearbetet”, anser hon.

Hon tycker också att socialdemokratin borde engagera sig bredare i det europeiska socialdemokratiska partiet.

”Vi borde skicka ut partifolket till ESP-möten exempelvis.”

Jag slås av att Jämtin hela tiden har ett slags dubbelt anslag – dels det organisatoriska (folkrörelsetänkandet), dels det brinnande engagemanget för rättvisa (värderingarna).

Den svenska socialdemokratin har en svår tid för närvarande med dåliga opinionssiffror och hård medial granskning.

Ändå är Jämtin optimist. På många håll lever rörelsen och mår bra.

”Där man orkar vara inte bara en valorganisation utan en folkrörelse, där lever partiet”, säger hon.

Men hur bedriver man verksamhet som passar nutidsmänniskan, funderar hon vidare.

Jämtin hämtar en del av svaret ur sin erfarenhet från idrottsvärlden. I handbollsklubben där en kompis dotter är med har man klumpat ihop alla matcher till några veckor per termin så att föräldrar kan skjutsa och medverka under en samlad tidsperiod. Kanske en modell för partiarbetet?

”Tänk om s-föreningarna kunde starta sommarverksamhet för alla ungar som är hemma hela sommaren”, säger hon.

Vi pratar om det missnöje som kan skönjas på många håll i samhället.

”Vi kan bli för självgoda”

”I bland har vi förlorat känslan för hur folk uppfattar verkligheten. Vi kan bli för självgoda. Ta sjukhusfrågan. Det startas sjukhuspartier och kanske blir det ett riksdagsparti. Vi må ha hur rätt som helst i sak men vi måste få medborgarna att förstå vår hållning”, säger hon.

Sverige har förändrats ganska snabbt på kort tid. Det blir allt svårare att hitta det gemensamma i ett pluralistiskt och segregerat samhälle.

”Det är viktigt att det inte blir ’vi mot de’, varken inom Sverige eller när det gäller Sverige gentemot resten av världen. Hur ska man skapa identitet i ett mångkulturellt Sverige? Jag har inget enkelt svar. En sak är säker: det är oerhört viktigt med en gemensam sammanhållen skola!”, säger Jämtin.

Alla ska kunna vara med, som hennes devis lyder.

”Att 13 procent av ungarna i Sverige aldrig lämnar sin hemort under hela sommarlovet. Eller att barnen i Uganda ständigt riskerar att bli bortrövade för att bli barnsoldater. Det handlar i grunden om samma sak. Om att bekämpa orättvisor varhelst de uppstår”.

”Min vision är det globala folkhemmet där fackliga rättigheter och mänskliga rättigheter rår”, säger hon och tittar frågande på pressekreteraren som försöker få henne att förstå att det är dags att gå till Sveriges radio.

Vi hade kunnat samtala länge till.

Socialdemokratin framstår ibland som bara bestående av statsminister Göran Persson. Den socialdemokratiska offentligheten har behov av att breddas. Ledarsidan har i sommar valt att samtala med den nya generationens topp-politiker – några av dem som kanske en dag tar över?

Helle Klein