ÅSIKT

Tiden rinner ut för president Bush

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De flesta av oss har hoppats och hållit tummarna.

Några uppfattade det mest som en tidsfråga.

Nu tycks verkligheten ha hunnit ifatt president Bush.

Skandalerna hopas kring Vita huset i en omfattning som får Clintons presidentperiod att framstå som rena söndagsskolan.

Först kom Katrina, orkanen, som visade att Bush-administrationen inte var redo uppgiften att hantera en större katastrof. Sedan kom juridiken. Över ett halvt dussin ledande republikanska politiker är just nu föremål för juridiska processer.

Flera av dessa processer är dessutom direkt länkade till Bushs politiska agenda.

Allvarligast är åtalet mot vice president Dick Cheneys stabschef Lewis Libby, där även Karl Rove, mannen som kallats ”Bushs hjärna”, riskerar att dras med i fallet. Det vore i så fall ett väldigt bakslag för de neo-konservativa. Ända sedan tiden i Texas har Rove haft ett avgörande inflytande över Bush.

Libby och Rove anklagas för att ha läckt uppgifter om CIA-agenten Valerie Plame. Skälet var att Plames make Joseph Wilson hävdade att Bush överdrev risken för att Irak hade massförstörelsevapen. Det var Wilson som skrev

CIA:s rapport om Iraks påstådda köp av uran från Niger. Wilson hävdade att några sådana affärer inte förekommit. Ändå fanns påståendet med i Bushs retorik inför kriget. Genom läckan till pressen misskrediterades Wilson och Plame. Deras uppgifter fick inget genomslag i den offentliga debatten.

Utredningen mot Libby och Rove bevisar ytterst vad krigskritikerna hela tiden hävdat: Vita huset fick den information de behövde. Det var Bushs folk som producerade uppgifterna om massförstörelsevapen.

I går publicerades dessutom ännu en rapport som visar att det saknats relevanta planer för Iraks återuppbyggnad. Samordningen mellan olika myndigheter har varit usel. Ingen räknade med det hårda motståndet. Planerade byggprojekt och stora investeringar i el och vatten har blivit försenade. Kostnaderna har skenat. Rapporten är författad av Stuart Bowen, tidigare lierad med Bush.

Och i samma takt som skandalerna hopar sig rasar presidentens popularitetssiffror genom golvet.

Så, vad gör demokraterna för att dra nytta av allt detta? Tyvärr inte mycket. De är så försvagade och så tydligt i behov av ett nytt ledarskap att de inte förmår att formulera ett alternativ i amerikansk politik.

Sedan Bush vann valet för fem år sedan har de flyttat åt höger, tävlat med Bush i krigsiver och blivit krossade i valet 2004.

Bristen på alternativ är kanske det största problemet. ”Utan opposition kommer det stora missnöjet med Bush-administrationens etiska tillkortakommanden att förvandlas till cynism.” skriver kolumnisten Gary Younge i tidningen The Guardian.

Youngs slutsats är dyster men korrekt.

I går nominerades den konservative Samuel Alito till USA:s mäktiga högsta domstol. Demokraterna måste ta sig samman.

Annars kommer höstens skandaler att bli en parentes i ett i övrigt obrutet neo-konservativt segertåg.

Jesper Bengtsson