ÅSIKT

Latinamerika biter ifrån

George W Bush har anledning att vara bekymrad efter det interamerikanska toppmötet i Argentina. När han lämnade mötet hade förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal i princip brutit samman.
Foto: ROBETO CANDIA/AP
George W Bush har anledning att vara bekymrad efter det interamerikanska toppmötet i Argentina. När han lämnade mötet hade förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal i princip brutit samman.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

George W Bush stötte på problem i Argentina. Oväntade problem. När han lämnade det interamerikanska toppmötet i kuststaden Mar del Plata hade förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal i princip brutit samman. Flera av de stora lainamerikanska länderna satte sig på tvären. Ingen frihandel så länge USA har kvar sina subventioner till jordbruket, var budskapet från ledare som Lula, Kirchner och Chávez.

Det hårda motståndet mot Bushs linje markerar ett intressant skifte i amerikansk politik. Latinamerika accepterar inte längre pekpinnar från Washington. De har hittat en egen identitet, och därmed politisk styrka.

En folklig vänster

Journalisten Magnus Linton skriver om fenomenet i sin nyligen utkomna bok Americanos. Han skildrar en folklig vänster, en politisk rörelse underifrån med basen bland indianrebeller, lågavlönade fabriksarbetare och jordlösa bönder. En rörelse på gränsen mellan populism och rea-lism, dock alltid baktalad av USA:s och Europas höger.

Under 2000-talets första år har den tagit sig in i parlamenten och förändrat den politiska kartan.

Bush höjde stödet kraftigt

Kravet på minskade jordbrukssubventioner kan på ytan verka som ett lättare huvudbry för Bush. Han har flera gånger sagt att subventionerna borde minska. Samtidigt inledde han sin presidentperiod för snart fem år sedan med att kraftigt höja stödet till jordbruket. Och varje gång frågan har kommit upp i världshandelsorganisationen WTO:s förhandlingar har USA ställt så hårda villkor på eftergifter från de fattiga länderna att någon avreglering inte varit möjlig.

Kritiken från de latinamerikanska ledarna slår även mot EU, som lägger sex gånger mer på jordbruksstöd än man ger i bistånd till världens fattiga. Även EU har i åratal lovat att minska sitt stöd och sina tullar, men i praktiken har mycket lite hänt. Även EU kräver att fattiga länder ska avreglera sina egna marknader och sälja ut sitt vatten och andra livsviktiga resurser för att stödet till den rika världens jordbruk ska minska.

Mötet angav en startpunkt

Avskaffade jordbrukssubventioner skulle inte lösa alla problem. När WTO träffas i Hongkong i december för att diskutera världshandeln måste den rika världen ställa sig flera avgörande frågor om rättvisa handelsvillkor.

Hur kan skuldavskrivningen snabbas på ytterligare? Hur kan fattiga länder utveckla sina egna marknader utan rädsla för att köpas upp av ”multisarna”? Hur kan man stödja utvecklingsländernas egna fattigdomsstrategier?

Mötet i Argentina angav en startpunkt: först när den rika världen seriöst erbjuder en rättvis konkurrens på jordbruksmarknaderna kan samtalet börja på allvar.

JB