ÅSIKT

Sharons politiska illusionsnummer

Mittenpolitiker? I en israelisk politik som kantrat åt höger framstår Ariel Sharon som en moderat kraft.
Foto: AP
Mittenpolitiker? I en israelisk politik som kantrat åt höger framstår Ariel Sharon som en moderat kraft.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De israeliska väljarna får gå till valurnorna redan i vår. Som väntat besökte premiärminister Sharon i går president Katsav för att be honom upplösa knesset.

Sharon avgår som regeringschef, men han lämnar också det regerande högerpartiet likud för att grunda ett nytt parti, Nationellt ansvar.

Krisen i israelisk politik utlöstes sedan Amir Peretz i förra veckan överraskande fått uppdraget att ersätta den ständige förloraren, veteranen Shimon Peres, som ordförande för arbetarpartiet. Amir Peretz valdes på löftet att labour åter ska sätta kampen mot ekonomiska och sociala klyftor först. Han förklarade omedelbart att partiet skulle lämna den stora koalitionsregering som skapats av Sharon och Peres.

Våldsamma reaktioner

Under spänningarna ligger dock Sharons politik för att ensidigt dra tillbaka trupper och bosättare från delar av de ockuperade områdena, framför allt Gaza. Politiken har skapat våldsamma reaktioner inom Sharons eget parti och bland bosättare.

Som försvarsminister ledde Sharon det israeliska fälttåget mot Libanon i början av 1980-talet. Han bär ett politiskt ansvar för massakrerna i flyktinglägren Sabra och Shatila. Som oppositionsledare bidrog han för fem år sedan till att provocera fram den andra intifadan och punkterade därmed 1990-talets fredsprocess.

Framstår som moderat kraft

Ändå framstår han i dag, både inför sina egna väljare och inför den internationella opinionen, som en moderat kraft i israelisk politik. Som exempel på politisk förvandlingskonst – illusionsnummer skulle någon säga – är det sannolikt oöverträffat. Samtidigt avslöjar det hur kraftigt opinionsklimatet i Israel kantrat åt höger.

Sharon kommer att söka mandat som mittenpolitiker, och det är inte omöjligt att delar av arbetarpartiet kommer att ansluta sig.

Befriad från högeroppositionen i sitt eget parti kan Sharon komma att ställa nya israeliska tillbakadraganden på den politiska dagordningen, även om han i går förnekade att det finns sådana planer. Också på Västbanken kräver säkerheten för isolerade bosättningar stora resurser.

Det betyder inte att regionen nödvändigtvis kommer närmare fred. Tillbakadragandet från Gaza syftade till att öka den israeliska säkerheten, inte till att underlätta för ett fungerande palestinskt samhälle eller en självständig ekonomi. På Västbanken fortsätter bygget av den hårt kritiserade muren, till stor del på palestinsk mark.

Trötta på konflikter

De israeliska väljarna är, precis som vanliga palestinier, trötta på konflikten, på politisk extremism och på nationalistiska fanatiker. På den tröttheten kommer Sharon att bygga sitt nya parti. I grunden är det också den som skapar dagens politiska turbulens i Israel.

Det skulle kunna ge öppningar för en process mot en verklig, rättvis fred. Men då räcker det inte att utrymma några bosättningar och låta soldaterna dra sig tillbaka bakom taggtråd och cement för att bevaka hopplösheten och den instängda vreden.

IP