ÅSIKT

Pendlare på gränsen till nervsammanbrott

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Morgon.

Pendling.

Kallt på perrongen. Tåget försenat igen.

Det börjar bli en vana.

När jag bodde i Stockholm återkom ett samtalsämne oftare än andra – bostadspriserna. Det blev lite tröttsamt i längden, särskilt som det nästan alltid handlade om lägenheter man inte hade råd att köpa. Efter en tid bestämde vi oss för att flytta ut från stan, till ett billigare boende. Vi är ganska många som har gjort på det viset.

Nu handlar alla de där samtalen i stället

om tågtider, förseningar och inställda tåg.

I höst har jag fått så många exempel på kaoset i tågtrafiken att jag börjar tro att svenska folkets järnväg är på väg mot en total kollaps.

Häromdagen träffade jag en bekant som fått tåget inställt från Örebro till Stockholm. Skälet – personalbrist. Han berättade att tåget – när det går – nästan alltid är försenat.

På eftermiddagen samma dag åkte en kompis med XÌ´0;2000 från Stockholm till Linköping. Tåget avgick i tid från Centralen men strax före Norrköping meddelade tågmästaren att motorn gått sönder och bara kunde gå på halv effekt. En stund senare berättade samma högtalarröst att det var fukt på spåret. Därför kunde tåget inte ta sig över en kulle söder om Norrköping. De fick backa några kilometer, ta ny fart och sedan spurta över bergsmassivet ute på Östgötaslätten.

Nu snackar vi inte om barndomens lådbilsrallyn. Vi snackar högteknologi. XÌ´0;2000. Och fukt på spåret.

”Det är framför allt punktligheten för trafiken i Mälardalsområdet som märkbart har sjunkit”, skriver SJ i sin egen punktlighetsrapport för hösten 2005.

Enligt en undersökning gjord av Strängnäs kommun har 60 procent av tågen under rusningstid varit försenade eller inställda. Kommunalrådet Ulf Kristersson har protesterat och SJ tänker nu ta sina nya dubbeldäckade tåg ur trafik.

Ytterst handlar allt detta om samhällets förmåga att fungera och utvecklas. Allt fler pendlar. En betydande del av tillväxten kring storstäderna bygger på att trafiken fungerar. Vad händer när folk tröttnar på att missa möten på jobbet och hämtning på dagis?

I ett öppet brev till SJ tar Ulf Kristersson upp frågan om det delade ansvaret. Alla aktörer, SJ, Tåg i Mälardalen och Banverket, skyller på varandra. Men Kristersson är moderat och kanske är det därför han inte nämner att en av bovarna i dramat troligen är avregleringen av järnvägstrafiken. I dag har vi ett tågtrafiksystem där olika huvudmän sköter upphandling, trafik och underhåll. Varje led i kedjan dras med ständiga krav på vinst och effektiviseringar.

Personalen blir pressad.

De som reser blir förbannade.

Helheten blir lidande.

Vem ska ta ansvaret för helheten? Regeringen kanske, som jobbar med en trafik-

politisk proposition. I så fall skickar jag frågan vidare till infrastrukturminister Ulrica Messing.

Jesper Bengtsson