ÅSIKT

WTO kapsejsar – låt det inte hända

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den 13 december samlas representatnter från WTO:s medlemsländer i Hongkong i ett försök att få den kapsejsade världshandelsorganisationen på rätt köl igen. De senaste förhandlingarna för att få till stånd ett nytt multilateralt avtal för världshandeln har alla misslyckats.

Skälet: den rika världens subventioner av jordbruket.

Starten för den nuvarande förhandlingsrundan gick i staden Doha 2001. Då lovade EU och USA att man skulle sänka eller helt ta bort exportstödet till jordbruket, samt minska det interna direkta stödet.

Världens fattiga länder, vars verkliga konkurrensfördel ligger just inom jordbruket, skulle få tillgång till den rika världens marknader. Samtidigt skulle utvecklingsländerna få möjlighet att skydda sina egna hemmamarknader för att bygga upp sina ekonomier innan man utsattes för en helt öppen internationell konkurrens.

Det lät bra på papperet, men i praktiken har USA och EU inte levt upp till sina löften. Jordbruksbuden har varit allt för snåla.

Dessutom har de följts av skarpa villkor där de fattiga länderna förväntas öppna sina marknader för tjänstehandel och industri, vilket skulle öka risken för att viktiga sociala tillgångar, som sjukvård, utbildning eller vattenresurser, köps upp av multinationella företag. Frihandel är ofta bra för utvecklingen, men inte alltid.

Det finns ett sätt att lösa upp knutarna. EU och USA kan göra allvar av sitt löfte från Doha att villkorslöst sänka stödet till jordbruket. Utan att samtidigt ställa omfattande krav på motprestationer inom tjänstehandeln. Då skulle WTO-mötet i Hongkong ha en chans. Då kunde det multilaterala handelssystemet få en nystart.

Tyvärr finns det inte mycket som tyder på det. EU:s handelskommissionär Peter Mandelson har tvärtom aviserat att det kommer att ta längre tid. Möjligen kan det komma en utvecklingsuppgörelse för de fattigaste länderna. I så fall en tänkbar startpunkt.

I debatten om WTO intar många bistånds- och frivilligorganisationer en progressiv ståndpunkt till stöd för världens fattigaste. Dessa organisationer har varit en viktig faktor i de senaste årens arbete med frågorna.

Tyvärr tar många av dem nu alldeles för lätt på risken för att Doharundan på nytt kapsejsar.

Det skulle ta flera år att få igång några nya rimliga avtalsförhandlingar. Under tiden skulle de regionala frihandelsområden som nu håller på att växa fram ytterligare stärka sin betydelse för världshandeln. Ost- och Sydostasien skulle utveckla sitt handelsområde, med Kina som dirigent. Det amerikanska frihandelssamarbetet skulle fördjupas, med nya tull-

ar mot Asien och EU som möjligt resultat. EU skulle slippa ompröva sin bisarra jordbrukspolitik.

När den svenska riksdagen i morgon debatterar WTO-frågorna måste båda dessa spår finnas med i samtalet. Den rika världens politiker måste klara av att föra WTO-förhandlingarna framåt, utan att köra över de fattiga länderna. Alternativet stavas ökad regionalisering och en ökad risk för nya världspolitiska spänningar. Och det skulle knappast gynna de fattiga.

Jesper Bengtsson