ÅSIKT

Den svenska rösten måste bli högre

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Häromdagen presenterades den alternativa hälsorapporten Global Health Watch på ett lunchseminarium hos Sida på Sveavägen i Stockholm. Rapportens namn får mig att tänka på Human Rights Watch, den årliga rapporten om de mänskliga rättigheternas tillstånd i världen.

Global Health Watch handlar inte om hälsotillståndet i världen. Den handlar om människors tillgång till hälsovård. ”Och om marknadskrafter som underminerar möjligheterna och rätten till allmän sjukvård”, som Sida skriver i sin inbjudan.

Rapporten har tagits fram av en bred koalition av akademiker, frivilligorganisationer och hälsoaktivister runtom i världen. Den konstaterar att globaliseringen har många förlorare.

Allt är dock inte mörkt. Global Health Watch förlorar sig inte i en blind kritik av globaliseringen, utan föreslår konstruktiva lösningar inom dess ramar.

Till exempel föreslås en hälsoaspekt på följderna av globala beslut. Och att i-länderna i skenet av globaliseringen måste uppfylla sin etiska skyldighet till u-länderna.

Ett exempel på detta är den brain-drain som drabbar fattiga länder, exempelvis Ghana. Hälsoarbetare därifrån emigrerar till Storbritannien. På något sätt måste Storbritannien kompensera förlusten i ett land som redan har brist på läkare och sjuksköterskor. Det är inte tal om att hindra ghaneser från att förflytta sig. Det handlar om att människor är fria att röra sig och om att rika stater är skyldiga att kompensera fattiga.

En nyckelfråga enligt rapporten är kommersialiseringen av vård. Hundratals miljoner människor saknar basal vård, ofta till följd av privatisering. Rika länder har råd med offentligt finansierad vård.

Fattiga länder, och främst deras medborgare, har inget val och utlämnas till vinstmaximerande privata aktörer.

I många fall har det lett till ett oreglerat kaos och svartmarknader för medicin. FN behöver koncentrera sig på den viktiga uppgiften att sätta människors behov före vinstmaximering. Stå pall mot kapitalistiska krafter.

Ett sätt för FN att göra det är att öka medlen till Världshälsoorganisationen. WHO ägnas naturligt en stor del av rapporten. Enligt redaktören Mike Rowson är organisationens budget lika stor som den för ett brittiskt sjukhus.

WHO har inte heller det betydande inflytande över staters beslut som Världshandelsorganisationen, WTO, har. WTO påverkar hälsosektorn i enskilda stater genom handelsregler. I jämförelse har WHO lite att komma med.

Tio procent av det svenska biståndet går till hälsosektorn.

Det är en betydande del av en kaka som ska gå till bland annat demokratiutveckling, minskad fattigdom, ökad jämställdhet, bevarande av miljön, hantering av kriser och krig samt humanitära insatser.

Nej, det är inte den svenska biståndspolitiken det är fel på. Det är i utrikespolitiken den svenska rösten måste bli högre, för att balansera privatiseringsivrarna på den internationella arenan.

Frågan är värd mer uppmärksamhet än en timme på Sveavägen.

Nisha Besara