ÅSIKT

Direktörernas lönerevolution

Styrelseproffset Michael Treschow klagade i en artikel över de låga direktörslönerna. Men just direktörslönerna har på tre år ökat med 56 procent.
Foto: MATS STRAND
Styrelseproffset Michael Treschow klagade i en artikel över de låga direktörslönerna. Men just direktörslönerna har på tre år ökat med 56 procent.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

26 februari 2007. Årets avtalsrörelse måste handla om de allra lägst avlönade. Alla de i butikskassor, tvätterier och vården som har lägst 14 150 kronor i månaden. Alltså främst kvinnorna.

Men intresset är koncentrerat till de direktörer och styrelseproffs som redan badar i pengar.

Tonen har angetts av Sveriges ledande direktör, Michael Treschow. I en famös artikel har han klagat över att styrelsearvoden och direktörers löner är på tok för låga. Det egoismens budskap som förr enbart viskades i styrelserummen eller i jaktlagen framförs nu öppet.

Trissat upp lönerna

Att direktörerna på tre år trissat upp sina löner med i genomsnitt 56 procent, och att det går 30 arbetarlöner på en direktörs, är alltså inte nog. Det stackars styrelseproffset Treschow var förra året landets bäst betalde med 5,2 miljoner kronor i styrelsearvode.

Treschow utmärkte sig redan för några år sedan då Ericsson var i kris och massavskedade i Kumla och Linköping. Då, just då, tyckte han som styrelseordförande att det var lämpligt att för egen del ta ut åtta miljoner kronor i övertidsersättning.

Direktörernas utspel om högre ersättningar ackompanjeras av näringsminister Maud Olofsson (c) som vill släppa bonuskarusellen fri för de statliga direktörerna. Den miljardrullning som gruvarbetarna i LKAB just har lyckats få stopp på.

Rekordvinster

Som ett eko i direktörernas lönerevolution passar industrins löneförhandlare på att slå fast att det inget finns att hämta för de allra lägst avlönade. Det sker samtidigt som de svenska börsbolagen redovisar nya rekordvinster. En sammanställning Svenska Dagbladet gjort visar att storbolagens vinster ökade med 31 procent sista kvartalet. Vinstexplosionen är rubriken på storbankernas resultat för 2006 i Dagens Industri.

Det beror inte på direktörerna. Utan främst på att svensk industris anställda är något av ”världsmästare” på höjd produktivitet, med cirka 7 procent årligen, mot 2,9 procent i Europa.

Sveriges konkurrenskraft är tillsammans med Finlands och Schweiz den bästa av alla.

Styrkan i Sverige har varit ett samhälle där alla känt del av tillväxt och välfärd. Men i Reinfeldts och direktörernas Sverige är budskapet: Ta från de allra fattigaste och ge till de allra rikaste. Det är den gamla högerideologin om att den som är rikast också är smartast.

Solidariteten är stark

Det kanske går hem runt Kungsträdgårdens finanspalats eller bland de unga bratsen vid Stureplan. Men Reinfeldt och direktörerna har missbedömt att solidariteten är så starkt förankrad i Sverige. Det visar alliansens fria fall i opinionen.

Avtalsrörelsen för tre miljoner löntagare borde vara inne i en konstruktiv slutspurt. Före den 1 mars måste avtalen vara klara om inte de oberoende medlarna ska ta över. Det är alltså hög tid att återgå till en ordning av rättvisa kring de lägsta lönerna.

För om det inte finns utrymme för dessa grupper i guldvinsternas och miljardbonusarnas tid – när finns det då en chans för de lägst avlönade kvinnorna och männen?

RJ