ÅSIKT

Hur stor plats får demokratin?

Alliansens alternativ är byggt kring tron på marknaden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En kommentar har upprepats genom årets valrörelse. Skillnaderna mellan de politiska alternativen har aldrig varit mindre, har det hetat.

Så har också valdebatten ofta gällt procentsatser, ersättningsnivåer och statistik.

Valet skulle handla om den personliga trovärdigheten hos de båda blockens ledare.

Det är för enkelt.

En alldeles central fråga ligger hela tiden under ytan. Hur stor ska demokratins räckvidd vara? Och hur långt ska marknadens logik få gälla.

Den borgerliga alliansens alternativ är byggt kring tron på den självreglerande marknaden.

Det går igen i familjepolitiken. Vårdnadsbidraget innebär en reträtt från ett av den svenska politikens mest uttalade mål, jämställdheten. Samtidigt ska kundvalssystemet i barnomsorgen förstärkas.

I utbildningspolitiken beskrivs konkurrerande skolor och valfrihet som kraften för utveckling.

Frågor om vård och omsorg har besvarats på samma sätt. Konkurrens, flera ”välfärdsproducenter” och ett eget kundval. Anställda i vården uppmuntras att förbereda ”avknoppning” på arbetstid.

Fattiga bostadsområden ska få ett lyft genom att husen görs om till bostadsrättsföreningar. Svenskundervisningen för nyanlända ska bli bättre när de studerande får en utbildningspeng och själva kan välja utbildare.

Också arbetslivet ska i alliansens värld förändras av marknadens kraft.

Skillnaden mellan den som arbetar och den som har ersättning från något av trygghetssystemen – pension, sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring – ska bli större.

Grundtanken är att många som i dag anses sjuka eller som är arbetslösa, skulle arbeta om pengarna bara vore de rätta.

Den som inte är efterfrågad, till exempel därför att hon är ung, kvinna, småbarnsförälder eller med bakgrund i ett annat land, kan kompensera sina ”brister” genom att ställa lägre krav. Kanske på en marknad för ”hushållsnära tjänster”.

Alliansen kommer dessutom att göra det fackliga medlemskapet mycket dyrare, och flera av de borgerliga partierna vill begränsa konflikträtten.

Viktiga frågor inom miljöpolitiken skjuts på framtiden för att inte störa marknaden. Statliga tillgångar ska säljas ut och regleringar avskaffas.

Marknaden som princip kan vara förförisk i sin enkelhet. Ingen ifrågasätter heller marknadens plats i det som en gång kallades för blandekonomi.

Den fråga valet handlar om är om privat vinstintresse och personliga kundval ska garantera de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna? Ska löneskillnaderna tillåtas öka som en eftergift för marknaden och ska de gränser politiken i dag sätter till försvar för till exempel miljön rivas?

Hur mycket plats får egentligen demokratin och den solidariska tanken att vi har ett ansvar för varandra, inte bara för oss själva?

Svaret utgör fortfarande den stora skiljelinjen i svensk politik.

IP