ÅSIKT

Välkommen till min verklighet, Alliansen

LEDARE

Det känns konstigt att säga – men det är spännande tider. Inte för att jag sympatiserar med den borgerliga alliansens politik, inte för att jag någonsin skulle rösta på den, utan för att det ska bli intressant att se hur de fyra partierna lyckas i rege-ringen. Och vad de gör av makten.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Senast Sverige röstade fram en borgerlig regering var jag tolv år gammal. Inte särskilt politiskt medveten. Inte ens medveten om världen utanför min lilla tonårsbubbla.

Mitt tidigaste minne där jag tar ställning är strax efter sommarlovet 1994. Jag har fyllt femton och börjat samhällsvetenskapliga programmet på Täljegymnasiet. Korridorerna är invaderade av politiska ungdomsförbund. Jag får en knapp som jag stolt sätter på kragen. Carl Bildt med stämpeln GAME OVER över hela fejan.

Efter den perioden retirerar politiken återigen till världen utanför min bubbla. När jag fick mitt politiska uppvaknande några år senare hade vi en socialdemokratisk rege-ring. Det har vi haft sedan dess. Jag har aldrig upplevt ett borgerligt styre.

Jag välkomnar därför alliansen till min (och min generations) verklighet. Sist ni styrde var vi skitungar i jakt på de snyggaste Levis-jeansen och vår identitet. Nu är vi vuxna människor med utbildning, jobb, barn och bostad, i jakt på Det Perfekta Livet. Vi är en medveten, miljösorterande, idealistisk generation. Och även vi som inte tror på er politik förväntar oss mycket. Vi undrar

hur ni kommer att

underlätta våra liv, hur ni gör världen bättre.

Tro inte att vi kommer att vara snälla och förstående och ge er många fler chanser. Precis som ni har stått och skrikit i tv-kameror så fort en sosseminister inte har levererat

tillräckligt fort eller bra, kommer vi att gläfsa er i nacken. Vi kommer att skärskåda er och se om ni är bättre än era politiska motståndare. Vi kommer nagelfara er politik och se om ni verkligen kan lösa alla problem, även de som har med folks attityder att göra. Vi ser till att ni inte tror att det svåraste är att komma överens, utan att styra Sverige. Vi väntar spänt och ni har en del att ta tag i, kära allians.

Fredrik, fixar du en jämställd regering så att vi inte helt tappar tron på er? Maud, lovar du att lösa problemet

med kärnavfall tills

våra barn blir stora? Och att inte vika från kravet om 50/50 manliga och kvinnliga ministrar?

Lars, kommer du att kämpa för en föräldraförsäkring som gör att jag inte värderas mindre än min man på arbetsmarknaden? Kommer du verkligen att skicka Säpo på mina barn (som inte finns än) när de leker på skolgården?

Göran, ser du till att Sverige fortsätter ha ett högt bistånd? Och lovar du att hålla religionen borta från politiken?

Välkommen till min värld, alliansen. Jag vaktar er.

Vänta. Ett annat minne dyker upp. Det är fortfarande sommar 1994. Ny demokrati är på väg ut ur riksdagen. En lokal moderatpolitiker tog 1991 vara på samhällsklimatet, bröt sig ur och bildade Täljepartiet, en fraktion av ny demokrati.

En mobb sveper fram utanför Täljepartiets valstuga. En stor skara ungdomar av alla kulörer har dragit från skolan för att göra livet surt för täljepartisterna.

De skriker i kör på den vilsne politikern, ifrågasätter hans människosyn, låter honom inte få en syl i vädret.

Han blir illröd och arg och gråtfärdig. Kanske fick ungdomarna honom att tänka om.

Han blev sedan moderat igen.

Nisha Besara