ÅSIKT

Får en kvinna leda Frankrike?

stark Utmanare Ségolène Royal har chans att få mer än femtio procent i dagens socialistval. Kniper hon rösterna blir hon socialistpartiets presidentkandidat.
Foto: MICHEL SPINGLER
stark Utmanare Ségolène Royal har chans att få mer än femtio procent i dagens socialistval. Kniper hon rösterna blir hon socialistpartiets presidentkandidat.
LEDARE

16 November 2006

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En lång, intensiv, ibland smutsig, fransk valkampanj avslutas i kväll. Medlemmarna i socialistpartiet (stark nyrekrytering har lyft medlemsantalet till en bra bit över 200?000) utser sin kandidat till presidentvalet i april nästa år.

Opinionssiffror och popularitetsmätningar placerade länge Ségolène Royal vid presidentpalatsets port. Ett dramatiskt hot mot den solida manliga makten. Följaktligen har Royals två huvudmotståndare mobiliserat. Den ene bekymrar sig för vem som ska passa Royals barn, den andre rekommenderar Royal att läsa kokböcker i stället för att diskutera utrikespolitik.

Pagrotsky har stjälpt Royal

Socialisterna har arrangerat tre öppna debatter mellan kandidaterna till presidentposten. Laurent Fabius, en gång högerteknokrat, numera omklädd till vänsteraktivist och Dominique Strauss-Khan, socialdemokrat med Leif Pagrotsky som en av sina rådgivare, har med viss framgång och hjälp av de unga socialisterna destabiliserat Royal med argument som: mer upptagen av sina egna projekt än av lojalitet mot partiet. Oerfaren och okunnig.

Ministerbakgrund

Royal är annars utbildad vid den främsta elithögskolan, var redan som 25-åring rådgivare åt president Mitterrand och har haft ett par ministerposter. Hon är dessutom en för sitt parti unik valvinnare. Royal valdes 2004 till rege-

ringschef i regionen Poitou-Charentes vid franska västkusten. Där tillämpar hon sin favoritidé, deltagardemokrati. Medborgarna är med i direktdiskussioner om bland annat budgeten och skolan. Kring hennes hemsida har vuxit en liten folkrörelse där tiotusentals medlemmar deltar i politiskt programarbete.

Regionen utvecklar en ekologisk industri, utbildar entreprenörer, också inom den sociala ekonomin. Den sektorn ger också jobb åt ungdomar.

Royal har dragit på sig välmotiverad kritik för sitt närmast folkpartistiska förslag att kriminella ungdomar bör omskolas av militären och att politiker årligen ska underkastas folkförhör. Och hon har gjort det för fransk vänster närmast oförlåtliga: berömt vissa inslag i Tony Blairs politik. Hon förblir, dessa små missöden till trots, den överlägset mest populära vänsterpolitikern, i praktiken den enda som kan vinna mot högerns tänkte kandidat, den auktoritäre Nicolas Sarkozy.

Mer än hälften av rösterna

Royal måste få över 50 procent av rösterna i dagens socialistval. I en andra valomgång kan hennes båda manliga motståndare bilda allians. Hennes position inför presidentvalet försvagas dessutom om hon behöver två val för att få sitt eget partis förtroende.

Om Royal vinner i kväll måste hon kunna lita på att hennes parti solidariskt stöder hennes kandidatur. För den sakens skull behöver partiledaren driva ett framgångsrikt försoningsarbete.

Partiets ledare är förresten François Hollande, sambo sedan en kvartssekel med Ségolène Royal.

OS