ÅSIKT

Blockad är fackens rätt

Ingen arbetsfred utan konflikträtt

Alexandr Nogins och Edgar Tutins, från det lettiska företaget Laval som försattes i blockad av svenska fackföreningar eftersom det inte hade tecknat kollektivavtal.
Foto: TOMMY MARDELL
Alexandr Nogins och Edgar Tutins, från det lettiska företaget Laval som försattes i blockad av svenska fackföreningar eftersom det inte hade tecknat kollektivavtal.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

20 JANUARI 2007. Två begrepp dominerar debatten om reglerna på arbetsmarknaden. Proportionalitet och minimilöner.

Svenskt Näringsliv skrev i veckan ett brev till arbetsmarknadsministern och krävde begränsningar av den fackliga konflikträtten. Dagens stridsåtgärder – som blockaden mot en salladsbar i Göteborg eller en förskola på Lidingö – beskrivs som alltför kraftiga och dess effekter alltför långtgående.

Saknar proportioner

Inte minst sedan EG-domstolen i förra veckan diskuterade Vaxholms-konflikten har samma argument gång på gång upprepats. Av Lavals juridiska representant, av borgerliga tidningar och av centerpartister, vars ledare i onsdagens riksdagsdebatt inte ens ville ställa sig bakom regeringens linje i EG-domstolen.

Byggnads krav gällde ett enstaka bygge. Ändå fick konflikten det lettiska företaget att lämna landet. Det saknar proportioner, resonerar fackets kritiker.

Svensk arbetsrätt lämnar inte utrymme för den sortens bedömningar, på goda grunder. Det är nämligen inte lätt att avgöra vad som är rimligt i en arbetsmarknadskonflikt.

Färre konflikter

Fackets möjligheter att i yttersta fall ta till stridsåtgärder är grunden till att tusentals uppgörelser kan slutas utan konflikt.

Vaxholmskonflikten kan tjäna som exempel. Efteråt kunde Byggnads konstatera att förhandlingarna med byggföretag från de nya medlemsländerna i unionen gick enklare. Statistiken bekräftar bilden. Trots att antalet utländska företag på den svenska byggmarknaden mångdubblats de senaste åren, har konflikterna blivit färre.

En del av arbetsmarknaden som kunde ha blivit en oreglerad gråzon omfattas i stället av svenska kollektivavtal. Det måste räknas in när proportionerna i en stridsåtgärd ska bedömas.

Skulle en domstol, som Svenskt Näringsliv kräver, få rätt att förbjuda facket att använda effektiva metoder måste samma domstol dessutom kunna bestämma vad som ska gälla i stället. Ett brott mot den nordiska modellen.

Det för in på frågan om minimilöner.

Många som kommenterat konflikten i Vaxholm tycks mena att facket enbart borde ha rätt att tillgripa konfliktmedel för att garantera en minimilön, kärnan i det så kallade utstationeringsdirektivet.

Vänta en storm

Skulle en sådan tolkning få genomslag kan den fackliga slutsatsen rimligen bara bli en. Krav på kraftigt höjda minimilöner. Precis det arbetsgivarna i andra sammanhang säger sig frukta mest.

Vi ser redan effekterna av detta och av regeringens slag mot a-kassan. Fackens krav på höjda lägstalöner är till en del en anpassning till en situation där pressen på lönerna ökar.

Om domstolen i Luxemburg dessutom, mot all förmodan, dömer på ett sätt som gör att facket bara får använda konfliktmedel för att genomdriva avtalens lägstanivåer lär kraven i kommande avtalsrörelser bli mycket större.

I så fall har Svenskt Näringsliv sått vind, men de får skörda storm.

IP