ÅSIKT

Männens våld mot kvinnor fortsätter

LEDARE

22 JANUARI 2008. Våldtäktsrättegången i Ystads tingsrätt har haft alla de ingredienser som krävs för att skapa medial uppmärksamhet.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En artist anklagad för övergrepp, schlagerstjärnor, skådespelare och tv-kändisar i vittnesbåset. Kollapser, anklagelser och anmälningar. Och som pricken över det hela, en före detta justitieminister som målsägarbiträde.

Rättegången mot Tito Beltran har tömt landets förråd av färg till löpsedelspressarna, redan innan gårdagens beslut att släppa honom ur häktet.

Ord står mot ord

Bakom rubrikerna känns dock att historien bara är alltför vardaglig. Den handlar om skam och skuld inför det som hänt. Om ett offer som upplever ansvar för det hon råkat ut för. Och om omgivningens vanmakt och förnekande. Om hur allt förväntas gå vidare efter ett övergrepp, antingen det handlar om en turné, en arbetssituation eller ett familjeliv.

En historia om mäns överordning, och om kvinnors underordning.

Rättegången handlar om vad som egentligen hände den där natten sommaren 1999. Enligt målsägaren, då 18-årig barnflicka, och åtalet en våldtäkt. Enligt försvaret och den åtalade just ingenting. Som oftast i frågor om sexuella övergrepp står ord emot ord, och till själva händelsen finns förstås inga vittnen.

Vad nästan alla ändå tycks överens om är att vad det än var som hände så tystades det ner, förtegs eller bagatelliserades. Kanske med hänsyn till kvinnan, eller av lojalitet med mannen.

Kanske bara för att undvika en besvärlig situation.

Mäns våld mot kvinnor fortsätter

”Ordet våldtäkt nämndes aldrig”, som en av de som deltog i turnén sa till Aftonbladet i början av tingsrättsförhandlingarna.

Precis där sätter den historia som avhandlats i Ystads tingsrätt blixtbelysning på hur kvinnor underordnas i vårt samhälle.

Sexuellt våld är förkastligt, och våldtäkt avskyvärt, så långt är alla överens. Men kanske just därför är också tröskeln så hög för att faktiskt se när det förekommer. Att vännen, arbetskamraten eller släktingen skulle kunna vara en gärningsman.

Då är det lättare att blunda, skämta bort saken, eller bagatellisera den.

Och kanske är det också på grund av vårt tabu som strategin att ifrågasätta kvinnan, offret, fortfarande fungerar. Trots årtionden av feministisk kritik tvingas kvinnor som utsatts för sexuellt våld fortfarande svara på frågor om sina sexuella erfarenheter, om sin klädsel och om sitt uppförande.

Det är inte svårt att förstå tvekan inför en anmälan.

Förhandlingarna i Ystads tingsrätt är avslutade. Domen dröjer, Beltran har lämnat häktet och uppståndelsen kommer att lägga sig.

Mäns våld mot kvinnor kommer däremot att fortsätta.

IP