ÅSIKT

USA väntar på maktskifte

”Dollarn sjunker i värde, arbetslösheten stiger, börsen sjunker som en sten”.

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
George W Bush visade inte upp ett spår av självkritik i sitt sista tal till nationen. Nu väntar alla på hans efterträdare.
George W Bush visade inte upp ett spår av självkritik i sitt sista tal till nationen. Nu väntar alla på hans efterträdare.

30 JANUARI 2008. Det var en ofärdig president som talade till det amerikanska folket i går natt svensk tid.

Han gjorde det själv till ett tema i sitt sista stora tal.

Ordet kan lätt bytas ut mot misslyckad.

Kriget i Irak är ofärdigt, samma sak med Afghanistan. Bush slog fast att USA inte kan lämna dessa konflikter, på tvärs mot de demokratiska presidentkandidaterna, som vill ha en tydlig tidsplan för tillbakadragandet.

Stimulanspaket

Efter den senaste tidens ekonomiska kaos är även ekonomin ”ofärdig” och Bush uppmanade kongressen att skynda på ett stimulanspaket på motsvarande 900 miljarder kronor.

Men till skillnad från demokraterna nämnde Bush inget om behovet av hårdare övervakning av finansmarknaderna. Även det en fråga där demokraterna har en mer progressiv agenda.

I hans första stora anförande till nationen 2001 framträdde delvis en annan bild av Bush. Han hade då valts på ett program som motsatte sig Clintons aktiva, interventionistiska utrikespolitik. USA skulle inte agera världspolis. Han talade om ”medkännande konservatism”, lovade satsningar på utbildning och en öppen dialog med demokraterna.

Svindlande statsskuld

Sju år, och ett fasansfullt terrordåd mot New York och Washington, senare vet vi hur det gick. Två länder har invaderats. Hundratusentals dödsoffer har krävts. Kongressen har beviljat nästan 700 miljarder dollar för att finansiera krigen och samtidigt har Bush sänkt skatterna för de redan välbeställda. Resultatet: USA:s inflytande som moralisk makt har minskat radikalt. En svindlande statsskuld har gjort USA beroende av utvecklingen i Kina och Indien.

Den ekonomiska krisen fördjupar misslyckandet. Dollarn sjunker i värde, arbetslösheten stiger, börsen sjunker som en sten.

Ändå fanns det inte spår av någon självkritik i Bushs sista tal till nationen. Han upprepade alla sina kända mantran. Mindre statlig styrning, skattesänkningar, privatiserade so-cialförsäkringar, fortsatt krig.

USA lyssnade med förstrött intresse. Bara 29 procent av de amerikanska väljarna anser att han gör ett bra jobb som president. Inte ens de republikanska presidentkandidaterna vill förknippas med administrationen. Ingen av dem nämner den sittande presidentens namn i kampanjen.

Alla väntar på hans efterträdare, väntar otåligt på att den president som skapade fler problem än han löste ska lämna Vita huset.

George Bush den äldre förlorade valet 1992 till Bill Clinton, som byggde sin kampanj på en slogan om ekonomin: ”It’s the economy stupid.”

Samma ord kommer sväva över Bushs sista elva månader i Vita huset.

JB